Ihågkommen

Elin
29 november, 2011

Vi hade hjärt- och lungräddningskurs i går på jobbet. Det var en jättebra kurs med suveräna kursledare från Räddningstjänsten i Piteå. Vi hade bra dialoger och fick öva på dockor. Jag har gått en sådan kurs för hundra år sedan. Så det var bra att fräscha upp kunskaperna. Dessutom är det lite annorlunda hur man ska göra när man ger HLR nuförtiden.

Vi pratade om olyckor och hur folk kan bete sig i chocktillstånd. Jag sa då att jag av egen erfarenhet vet hur patienter kan bete sig eftersom jag var väldigt chockad vid min olycka. Då utbrister insatsledaren från Räddningstjänsten att det var ju därifrån han kände igen mig. Han mindes mig mycket väl och berättade att han var tvungen att hålla fast mig med våld eftersom jag var så upprörd och inte alls kunde hålla mig stilla. Han ställde en konstanterande fråga också i stil med ”Jag kan tänka mig att du har problem med värk och skador än i dag efter den kraftiga olyckan”. Det var häftigt att få möta honom. Dels att han mindes mig. (För han har ju haft några olyckor under de snart tio år som gått sedan min olycka). Men framför allt att få ett ansikte på en av alla människor som fanns på plats och gjorde allt för att hjälpa en. Mäktig känsla. Jag pratade med honom efter kursen och tackade honom samt sa att jag tyckte det var roligt att träffas och att han mindes mig.

I helgen har vi varit i husvagn i fjällen för att umgås med släkt och vänner som hade samlats för att äta julmat tillsammans. Det blev en riktigt trevlig helg. Lördag morgon bjussade på regn och snö om vart annat. Jag var ute på en kortare jaktsväng men avbröt eftersom det blåste så grymt mycket. Stundtals höll man på att blåsa iväg. På söndag förmiddag åkte jag iväg med Johan för att jaga vid plogstationen. Fick en smärre chock när jag upptäckte hur pass mycket snö det var där jämfört med campingen några mil bort. Det var sjukt jobbigt att gå i bitvis knähögt snödjup. Jag saknade mina skidor! Samtidigt som jag kände att hoppets låga tändes om att vi kanske kommer att få en vit vinter i år så att man faktiskt kan börja åka skidor.


Det var överraskande mycket snö i Merknäs.
Bara någon mil därifrån, var det endast dryga decimetern.
Foto: Johan Sandlund

I dag har jag varit med Scott och Stacie till djurkliniken och vaccinerat dom. Scott fick sin 12-veckors spruta.
Nu blir det att fortsätta med att hänga upp julgardiner. Jag saknar all inspiration. Var är julstämningen?!? Vill känna pirret i maggropen.
/Elin

Julstress

Elin
23 november, 2011

Det slog mig i går att det för tusan är den första advent till helgen. Vi har en längre tid överösts med julsaker, julmat, godis och gud vet allt i butikerna. Det har känts onödigt tidigt. Man har tänkt hela tiden att det är ju en evighet kvar. När nu reklamen brakar loss på allvar med julklappstips och annat så fortsätter man tänket – att det är onödigt tidigt. Men så är det ju inte. Det är nästan så att man drabbas av akut julstress.
Nu är det bara att kavla upp ärmarna och börja adventsstäda samt ta fram lite julgardiner och annat. Julklappslista ska skrivas. Julkalender på nätet måste färdigställas. Baka borde man också göra. Mitt traditionsenliga julbrev till släktingar ska författas och massa mer.

Men först myser jag på lite och tar det lugnt. Har varit ruggigt dålig i värken. Nästa år är det 10 år med daglig värk. Ibland rinner bägaren över och man tappar all ork. Jag försöker tänka tillbaka till ett liv utan värk, men kan inte komma ihåg hur det kändes. Varför njöt man inte mer än man gjorde, på den tiden. Jaja. Som person är jag inte den som lägger mig ner och väntar på att få hamna ”six feet under”. Är allt för levnadsglad och tjurig. Men man har fått lära sig att leva annorlunda. Tänka sig för både en och två gånger, väga för- och nackdelar mot varandra.

Nu har snön kommit. Men vi pratar inte om några mängder. Säger jag att det är två centimeter så har jag nog tagit i.
Här är några bilder som togs för några dagar sedan:


Fin dag med härlig morgonsol som gnistrar i snön/frosten.


Scott.


Scott 11 veckor utforskar allt i sin omgivning.

I eftermiddag åker jag till stan och hämtar upp Linus från skolan för lite klädshopping. Han sa själv i morse att han vill ha nya byxor och en tröja. Då är det bäst man passar på. På senare tid har det här med att gå i affärer med mamma inte varit så populärt.
/Elin

Otäcka drömmar

Elin
21 november, 2011

Vaknade i morse med en sjujäkla migrän. Tog en migränspruta efter att Linus åkt till skolan och la mig sedan i soffan. Jag avskyr sprutans verkan den första kvarten. Det rusar i kroppen, känns äckligt, får svårare att andas och andra olika symptom. Men sen så lättar huvudvärken och man blir trött. Jag somnade, men fick inga findrömmar. I stället drömde jag om att jag kollapsade och blev hämtad av ambulans för att jag fick en hjärtinfarkt. I nästa sekund skadas Linus allvarligt i en olycka där bägge benen slits av. Allt detta under en sömn som varade 1,5 timmar. Sjukt! Undrar om det är sprutan som ger dessa fruktansvärda drömmar. Trots spruta och vilan – har jag fortfarande kvar delar av migränen. *suck*
Det var dock inte bara skit att stiga upp i morse. Till min glädje fick jag se att det hade snöat så nu är det vitt ute. Härligt!
I helgen har jag varit i Luleå och kursat. Vi har haft en uppföljningskurs i instruktörskursen där vi bland annat har finslipat på vårt sätt att lära ut samt fått jobba med en grupp hundägare och deras hundar. Det var kul.

För en tid sedan träffade jag Filip – en 9-årig kille som är en sann fighter. Han kämpar sedan två år tillbaka mot sin leukemi. I dag är artikeln i tidningen. Den kan även läsas här: http://www.pitea-tidningen.se/barn/artikel.aspx?ArticleId=6537514
/Elin

Layoutbyte

Elin
15 november, 2011

Ny layout – igen. Jag har suttit och gjort om den en del, så det är inte säkert att den är så driftsäker. Har inte kollat igenom all kod riktigt ordentligt. Det finns en del saker som måste åtgärdas. Men den få fungera en stund. Hips vips blir det en ny. :-)

It’s the little things that makes life big.

/Elin

Fin fjällhelg

Hemkommen från en mysig helg i husvagnen. I går var jag och Uffe ute och jagade. Morgonen bjöd på frost och tät dimma i låglandet, men vid trädgränsen lämnade vi dimman bakom oss och blå himmel uppenbarade sig. Solen värmde de frostnupna fingrarna och man blev uppfylld av en skön harmonisk känsla.

Tyvärr såg vi inte en endaste fågel. Förmodligen för att det fortfarande är för lite snö för riporna, som numera har sin vita vinterskrud. Men en härlig dag blev det. Boy var smått frustrerad över att det inte fanns någon fågel så när han hittade en lämmel tog han kol på den och när jag gormade åt honom att ge fan i den kom han apporterandes med den mot mig. Så det var bara att ta emot den och se glad ut.

Här är några mysiga bilder från gårdagen. Där man ser dimman nedanför fjället. Det är nästan en trollsk stämning över dem. När solen gick ned bakom fjällen drog vi oss nedåt för att hinna hem innan mörkret kom.

I dag har jag bara varit ute med Stacie en kort sväng. Boy slet så hårt på sina trampdynor i går på det hårda underlaget, så nu är det tratt och såpabad som gäller en tid framöver så de får läka.
Jag skulle släppa på Stacie i skogen ovanför campingen men hamnade öga mot öga med en totalt orädd älg. Den här gången var det inte den gamla älgkon som kallas för Hängöra, utan en fjolårskalv. Jag gick mot honom och hojtade att han skulle ge sig i väg. Men istället för att bli rädd började han gå mot mig och Stacie. Jag valde då att vända om istället för att ta risken att hamna i närkamp med fanskapet.

Efter Stacies tur gick jag med lilleman en sväng så att han fick av sig lite energi i skogen.
/Elin

Fantastiskt samspel

Elin
11 november, 2011

Ser fram emot en mysarhelg i husvagnen med förhoppningsvis finväder och några situationer på jyckarna i morgon.

Jag måste bara lägga ut den här filmen från Youtube. Den är helt fantastisk och det är lätt att man får en tår i ögat av det underbara samarbetet där hund och människa blir en.

Trevlig helg!
/Elin

5 år

Elin
9 november, 2011

Tänk vad åren går fort egentligen. I dag blir vår Stacie-gumman 5 år. Var tog åren vägen?!


Finnlidens Anastacia ”Stacie”, 5 år i dag 9/11-11.

Stort grattis till alla syskon i A-kullen!
/Elin

Vill ha snö

Elin
3 november, 2011

Det är november nu och vi har fortfarande ingen snö. I fjol vid den här tiden åkte jag skidor för fullt. Det känns helt sjukt. Jag är så less på allt det gråa, mörka, blöta och så den lömska halkan längs vägarna. Vill ha snö nu! Så att allt blir ljusare och framför allt renare. Det känns som om man skottar ut sand från huset varje dag.

Dagarna går och lilleman har funnit sig till rätta i sitt nya hem. Boy och han kommer riktigt bra överrens nu. Mellan varven inbjuder Boy till bus och Scott är inte sen att haka på. Det är ju en viss storleksskillnad mellan herrarna så man får gå in och bryta när det går för vilt till. Även katten har förälskat sig i nykomlingen. De smyger på varandra och leker också. Stacie är inte fullt lika kär i ynglingen. Men hon smälter allt mer för var dag som går. Det går bra att ligga och sova bredvid parveln.


Tuff liten krabat som utforskar allt i sin omgivning.
”Här är jag!”.
Mys med Boy. (Dålig bildkvalite pga mobilkamera)

Jag sitter och fnular på lite kalenderfrågor till årets julkalender. Det har blivit en tradition som uppskattas av många. Själv tycker jag det är oerhört roligt, annars skulle jag inte lägga ner all den tid som den kräver. Sugen på att vara med och svara på frågorna när det är dags. Surfa in på: www.elinsite.com/julkalendern
/Elin