Påsklovet är slut

Så var man hemma igen – efter 11 dagar i fjällvärlden. Lite vemodigt kändes det att åka hem i dag från den strålande solen. Men man måste ju arbeta också.

Vi har haft en fantastisk påsk och vecka efteråt. Har hjälpt till på anläggningen, åkt lite skoter men framför allt har jag åkt skidor varje dag på fjället. Under påskhelgen blev det kvällsturer med hundarna. Skönt! Solen har gassat vissa dagar så det syns rejält i ansiktet. Nu skulle man bara ha fått bort den vita halsen. Samma snygga fjällbränna som vanligt, det vill säga endast ansiktet som fått färg.

Det känns lite trist att säsongen närmar sig sitt slut.


/Elin

Fina dagar i Nikka

Elin
3 april, 2012

En innehållsrik dag närmar sig sitt slut och det är kännbart i kroppen. Dagen har bestått av en del stressande och flängande. Klippning, shopping, matlagning för påsken, tvätt och så vidare.


Dålig bildkvalité. Fotat med mobilkameran i motljus.

I helgen, som var, har jag och killarna (Boy och Scott) varit i Nikkaluokta med Johan och tre av hans och Tinas gordon settrar. Det blev en hel del bilåkning, men det var det värt. Det är storslagen fjällmiljö i Nikka. Lördagen bjöd på strålande sol från klarblå himmel och ganska bra med fågel, som visserligen inte var helt samarbetsvillig. Men vi fick ändå till ett par fina arbeten med hundarna.

Scott har gjort stora framsteg i helgen. Han har visat upp ett enormt lugn vid uppflog, stått självständigt, stannat själv vid stöt. Att jaktlusten väcktes till liv märktes i hans sök och fart. Kul! Det var även roligt att se hur han drog ner farten och tog det försiktigt när han fick fågeldoft i näsan för att reda ut var den kom ifrån och sedan strama upp sig i stånd. Killen är nu 7 månader.

Även Boy har hittat fågel. Under lördagen sökte han i bra format och kontakt. Var lite för ivrig vid en stöt. Under söndagen var det ett grymt turboföre vilket gjorde att Boy med sin stora motor fick nitro i motorn och körde på för stort och lite på egen hand. Ett steg bak igen med andra ord efter en vår fylld med framsteg. Men så är det ju ibland. Det går upp och det går ned.

Några bilder:


/Elin

Stolpe ut – men nöjd ändå

För er som inte är intresserad av hundsnack: scrolla ner och se på bilderna. 😉

Även i helgen har jag varit i husvagnen. Den här gången åkte jag ensam och hade bara med mig Boy eftersom vi skulle starta på söndagens prov. Det blev lite stolpe ut för oss men jag är grymt nöjd ändå med hans andra start i ÖKL. I höstas var det en väldigt egenrådig kille som gärna sökte på snuskigt långa avstånd helt för sig själv. Nu i vår har den trenden brutits och han jobbar i kontakt med mig och på bra avstånd.

I hans första släpp körde han på med en kraftfull och fartfylld aktion i det tunga föret som överhuvudtaget inte bekom honom. Han fick fin kritik från domaren ”En kille med mycket motor i sig. V8 räcker inte till – det är mycket mer än så”. Även peppande kommentarer från deltagarna som också tyckte att han gick som ett skott. I hans andra släpp började han klockrent med stora fina slag i kontakt. Sedan drog han an ner mot en bäckfåra samtidigt som vi skidrade bakom en kulle. Jag var säker på att han skulle dyka upp på andra sidan. Men det gjorde han inte. Jag bad om att få åka och se var han var. Jag fick fem minuter på mig att hitta honom, sen var min tid ute. Väl bakom kullen inser jag att han inte är kvar där. Ser spår som går mot kullarna på andra sidan. (Alldeles för långt bort för att vara godkänt). (Så här med facit i hand inser jag att jag skulle ha skidrat utav bara fan till andra sidan och letat)
Visslar, men ingen hund kommer. Ser däremot att det är folk på andra sidan. Efter 10-12 minuter hörs skall och jag förstår att säkringen har gått för honom. Han kommer då ut på öppna ytan och jag kallar in honom.

Efter att jag hade tackat för mig och åkt ner till campingen får jag höra att det var en jag känner som hade varit på andra sidan.
Hon berättade att hon hade fått se en setter som stod så stramt och stiligt för fågel, men hon såg ingen förare. Hon drog sig sakta därifrån för att inte förstöra situationen och spanar åt hundens håll ett bra tag efteråt. Han står då fortfarande kvar och väntar på att någon ska komma. Jag vet inte om det blev för påfrestande för killen eller om fågeln lättade när han sedan for efter.
Så på ett sätt gjorde han ju helt rätt. Han hittade fågel och stod och väntade tålmodigt på att matte skulle få tummen ur. Det var bara det att det var på tok för långt bort. Lite synd. Det hade ju varit önskvärt att han hade stått just bakom kullen där jag befann mig. :-) Men som sagt var jag är sjukt nöjd med framstegen.

Nu ska här nötas ännu mer och finslipas på det som måste bättras på. Men på banan är vi igen efter mycket om och men.
Kan även tillägga att jag i går lyckades hålla mina annars lite nerviga provnerver under kontroll och var i stället djupt fokuserad och kände ett konstigt avslappnat lugn mellan varven. (Bara det är ju en seger!) Nu är jag taggad till nästa prov och ser fram emot höstens prov när även junior – Scott har åldern inne att starta på prov.


Finkillen!


Ola och Rolf i dagens första unghundssläpp.


Söndagen bjöd på strålande sol mellan varven. Något som känns i ansiktet i dag.


Fikapaus.

/Elin

Mysig helg med sonen

Elin
26 februari, 2012

I slutet av veckan såg det inte hoppfullt ut att den inplanerade fjällhelgen skulle gå att genomföra. Jag hade hög feber i mitten av veckan, men i fredags var det feberfritt så jag och Linus styrde kosan upp mot fjällen tillsammans med killarna, Boy och Scott. Stacie fick stanna hemma i helgen med husse. Vi har haft en riktig mysarhelg i husvagnen. Fin mamma-son-helg. :-)

Det var en strålande fin dag i går. Jag var rejält tät men fortfarande ingen feber, så jag gav mig ut på fjället. Men det gick tungt. Någon röst hade jag inte, var tjock i halsen. I dag är det bättre. Jag hann med en liten tur på morgonen innan vi åkte hem. Boy fortsätter glädja mig med den fina kontakten och söket som nu är helt i hand och inte alls stort. Det var det inte i höstas. Han är dock lite het vid fågeltagning och vill ta några meter efter fåglarna. Det måste vi jobba hårdare med. Men en jäkla viltfinnare är han, det kan man inte säga annat om.

Lilleman Scott har även han haft fågelkontakt. Under ett släpp där han struttade omkring lättade det ripor som han aldrig hann se, men han kände dofterna av dom och utredde platsen. Sen kopplade jag honom och vi fick ett riktigt fint arbete på en singelripa som han stod för och när den sedan flög satte han sig och satt sedan lugnt och tittade efter fågeln.

/Elin

Bilder ur delar av mitt liv – som ger ro i själen

Elin
13 februari, 2012

Jag har grävt i mitt bildarkiv och gjort ett litet bildspel med musik med bilder som skildrar delar av mitt liv och visar vad som ger mig sinnesro – balsam för själen. Livet består av småstunder som är viktiga att njuta av. Motgångarna, som bland annat en livsförändrande olycka samt allt för tidig förlust av min mamma, har format mig som person. Carpe diem – ett ordspråk som fler borde anamma.
(Sätt på högtalarna när du ser filmen för att lyssna på låten som till stor del stämmer in på mig)

/Elin

Fin helg

Elin
12 februari, 2012

Hemma efter en toppenhelg i fjällvärlden. Det har varit en helg med stor förkänsla av vårvintern som snart startar på allvar här uppe i norr. Sköna dagar med fina situationer med hundarna. Boy fortsätter göra mig glad. Trots att det blev en eftergång på lördagen är jag sjukt nöjd med honom. Han sökte i bra format och i god kontakt. Att han dessutom stod kvar för fågeln när en skoteridiot passerade honom på 10-15 meter förvånar mig, ännu mer förvånad blev jag att det var fågel där skotern just hade passerat.
Det blev en fin resning men sedan gick säkringarna i proppskåpet hos killen som satte av efter och det blev för lång eftergång. :-)Fick sedan ett lyckat fågelarbete. Även Uffe och hans unghund Chanel fick också fågelarbete. Hon satt tryggt kvar när en stor flock fjällripor flög över huvudet på henne. Bra jobbat!

I dag fick även Scott följa med ut på fjället. Han fick prova på att gå i parsläpp med annan hund. Det märks att han är valp ännu, men det var kul att han var väldigt i kontakt och att man lätt kunde få honom att släppa hakningen.

Batterierna är nu laddade för en ny arbetsvecka.
/Elin

Lyckad dag på fjället

Elin
29 januari, 2012

Jag har haft en fantastisk träningsdag på fjället i går tillsammans med Boy. Åkte ut med Uffe och hans hundar. Solen visade sig under dagen och termometern bjöd på cirka 12 minusgrader. Det var som upplagt för en underbar utedag. Och underbar var vad dagen blev.

Boy, som förra året började söka på tok för stort och gärna för sig själv mellan varven, visade mig att vi åter är på banan igen. Jag har slitit mitt hår, lagt ner åtskilliga träningstimmar med honom och plötsligt fungerar allt. Det är en underbar känsla. Han sökte som en gud på rätt avstånd och med fin reviering. Höll god kontakt. Att vi sedan fick till ett helt okej fågelarbete tillsammans gjorde ju inte helhetsupplevelsen sämre. Jag var så jäkla nöjd när jag åkte hemåt så det går inte att beskriva.

Det känns som om vi är på väg åt rätt håll igen. Att vi är där vi var när han var yngre. Detta visar att man aldrig får ge upp. Det är bara att nöta på. Men än har vi massor av arbete kvar innan allt är tipp-topp. Och så får man inte glömma bort att hundträning går som en berg- och dalbana. I bland går det uppåt och sen bär det av nedåt igen för att gå uppåt sen. Men man får njuta så länge som det går bra. Bakslag kommer alltid i någon form.

Även Uffe fick ett par fågelarbeten med sina hundar, så det vart en lyckad dag för oss båda.

Här är några bilder från gårdagen:

/Elin

Julhelg i fjällen

Elin
26 december, 2011

Hemma igen efter ett mysigt julfirande i fjällvärlden. Helgen har firats tillsammans med pappa, Jorunn, hennes son Gjermund och barnbarnet Aleksander. Det har varit avkopplande och vi har käkat oss mätta och runda på god mat. Det har blivit en hel del skidåkning tillsammans med hundarna och lilleman har fått långa promenader med ”morfar”.

I går var det ett rejält busväder. Snöstorm mellan varven med drivsnö och hård blåst. Sikten var allt annat än bra när vi skulle köra hem på eftermiddagen. På ett ställe var det en stor och hård driva som låg över vägen. Leffe såg den för sent och jag kan lugnt säga att vi hoppade till rejält med passaten när vi åkte över den. Är tacksam att vi höll oss kvar på vägen. :-) Länger ner möttes vi av en helt oplogad väg där snödjupet låg mellan 15-20 centimeter och det var sjukt spårigt. *grr*

I dag har vi varit i stan en sväng för att spana in mellandagsrean. Det blev lite i påsarna och mindre i börsen. Jag hittade ett par sköna jeans från G-star samt en fin tunika från Bondelid på MQ. Shoppade även lite andra kläder och Leffe inhandlade två nya fritids/jaktbyxor.
På eftermiddagen har jag varit ute med skidorna. Scott, som sprang lös, pinnade på som en iller efter settrarna som jag hade i selarna. Ihärdig kille det där. :-)

/Elin

Ihågkommen

Elin
29 november, 2011

Vi hade hjärt- och lungräddningskurs i går på jobbet. Det var en jättebra kurs med suveräna kursledare från Räddningstjänsten i Piteå. Vi hade bra dialoger och fick öva på dockor. Jag har gått en sådan kurs för hundra år sedan. Så det var bra att fräscha upp kunskaperna. Dessutom är det lite annorlunda hur man ska göra när man ger HLR nuförtiden.

Vi pratade om olyckor och hur folk kan bete sig i chocktillstånd. Jag sa då att jag av egen erfarenhet vet hur patienter kan bete sig eftersom jag var väldigt chockad vid min olycka. Då utbrister insatsledaren från Räddningstjänsten att det var ju därifrån han kände igen mig. Han mindes mig mycket väl och berättade att han var tvungen att hålla fast mig med våld eftersom jag var så upprörd och inte alls kunde hålla mig stilla. Han ställde en konstanterande fråga också i stil med ”Jag kan tänka mig att du har problem med värk och skador än i dag efter den kraftiga olyckan”. Det var häftigt att få möta honom. Dels att han mindes mig. (För han har ju haft några olyckor under de snart tio år som gått sedan min olycka). Men framför allt att få ett ansikte på en av alla människor som fanns på plats och gjorde allt för att hjälpa en. Mäktig känsla. Jag pratade med honom efter kursen och tackade honom samt sa att jag tyckte det var roligt att träffas och att han mindes mig.

I helgen har vi varit i husvagn i fjällen för att umgås med släkt och vänner som hade samlats för att äta julmat tillsammans. Det blev en riktigt trevlig helg. Lördag morgon bjussade på regn och snö om vart annat. Jag var ute på en kortare jaktsväng men avbröt eftersom det blåste så grymt mycket. Stundtals höll man på att blåsa iväg. På söndag förmiddag åkte jag iväg med Johan för att jaga vid plogstationen. Fick en smärre chock när jag upptäckte hur pass mycket snö det var där jämfört med campingen några mil bort. Det var sjukt jobbigt att gå i bitvis knähögt snödjup. Jag saknade mina skidor! Samtidigt som jag kände att hoppets låga tändes om att vi kanske kommer att få en vit vinter i år så att man faktiskt kan börja åka skidor.


Det var överraskande mycket snö i Merknäs.
Bara någon mil därifrån, var det endast dryga decimetern.
Foto: Johan Sandlund

I dag har jag varit med Scott och Stacie till djurkliniken och vaccinerat dom. Scott fick sin 12-veckors spruta.
Nu blir det att fortsätta med att hänga upp julgardiner. Jag saknar all inspiration. Var är julstämningen?!? Vill känna pirret i maggropen.
/Elin

Fin fjällhelg

Hemkommen från en mysig helg i husvagnen. I går var jag och Uffe ute och jagade. Morgonen bjöd på frost och tät dimma i låglandet, men vid trädgränsen lämnade vi dimman bakom oss och blå himmel uppenbarade sig. Solen värmde de frostnupna fingrarna och man blev uppfylld av en skön harmonisk känsla.

Tyvärr såg vi inte en endaste fågel. Förmodligen för att det fortfarande är för lite snö för riporna, som numera har sin vita vinterskrud. Men en härlig dag blev det. Boy var smått frustrerad över att det inte fanns någon fågel så när han hittade en lämmel tog han kol på den och när jag gormade åt honom att ge fan i den kom han apporterandes med den mot mig. Så det var bara att ta emot den och se glad ut.

Här är några mysiga bilder från gårdagen. Där man ser dimman nedanför fjället. Det är nästan en trollsk stämning över dem. När solen gick ned bakom fjällen drog vi oss nedåt för att hinna hem innan mörkret kom.

I dag har jag bara varit ute med Stacie en kort sväng. Boy slet så hårt på sina trampdynor i går på det hårda underlaget, så nu är det tratt och såpabad som gäller en tid framöver så de får läka.
Jag skulle släppa på Stacie i skogen ovanför campingen men hamnade öga mot öga med en totalt orädd älg. Den här gången var det inte den gamla älgkon som kallas för Hängöra, utan en fjolårskalv. Jag gick mot honom och hojtade att han skulle ge sig i väg. Men istället för att bli rädd började han gå mot mig och Stacie. Jag valde då att vända om istället för att ta risken att hamna i närkamp med fanskapet.

Efter Stacies tur gick jag med lilleman en sväng så att han fick av sig lite energi i skogen.
/Elin