Om mig

Snabbfakta:
Namn: Elin Backlund
Ålder: född 1978
Bor: Böle (en by utanför Piteå, Norrbotten)
Familj: Maken Johan, Sonen Linus (född -98) och Arvid (född -13)
Djur: 2 pointrar
Arbetar: som Nyhetschef på Piteå-Tidningen. Tidigare arbetat som konsult inom kompetensutveckling. Har många års erfarenheter inom turism.
Intressen: Familjen, träning, hundarna, jakt, natur, friluftsliv och mycket mer.
Fobier: ”ballongfobi” klarar inte av när folk klämmer på ballonger vid mitt ansiktet. Kan inte göra figurer av smala ballonger, eftersom jag tror att dom ska smälla. Ormfobi och klaustrofobi.

Mer om mig:
Vem är då personen bakom denna sida? En ljuv september kväll 1978 bestämde jag mig för att titta ut till denna värld. Efter ett par dagars återhämtning på BB, så bar det av mot hemmet i Arjeplogs fjällvärlden. Där jag växte upp tillsammans med mina föräldrar samt storebror.

När jag skulle börja i skolan så saknade vi bussförbindelse till skolan, som för övrigt var 10,5 mil bort (enkelväg!). Så jag fick efter många om och men lov att börja skola i Norge. Vilket var sensationsartat för media. Under mina första år i den skolan omsvärmades jag av journalister, reportrar och gud vet allt.
Stora rubriker florerade som tex: ”Första svenska 6 åring börjar skola i Norge”. Det var faktiskt riktigt roligt. Halvnorsk som man är, så var det inga problem med språket. Jag blev två språkig, pratade flytande norska i skolan och la om till svenska när jag åkte hem 🙂 Efter 4 år i Norge så hade vi minsann fått bussförbindelse till den svenska skolan. Så jag fick börja femman i Arjeplog. Det innebar att jag fick pendla 21 mil om dagen tur och retur. Det blev med andra ord ca 2 timmar i buss enkel väg.

Min familj har i flera generationer arbetat inom turism. Min mormor var vida känd som en unik turistvärdinna, som belönades med många fina priser och utmärkelser för sitt arbete. Så det var inga konstigheter när mina föräldrar drog i gång sin turistverksamhet. Som på senare år består av en camping för massa husvagnar, affär och verkstad. Redan som liten blev jag involverad i verksamheten, och som tioåring satt jag i affären och servade turisterna. Det var enormt roligt att växa upp bland turister, man fick många vänner och när man kom upp i tonåren var man ofta och partajade med dom.

Augusti 2002 förändrades mitt liv när jag var med om en bilolycka där jag och en vän hade änglavakt. Vi krockade med en lastbil som var tungt lastad med grus. Aldrig i mitt liv har jag varit så säker på att jag skulle dö som den morgonen. Bromssträckan innan smällen kändes evighetslång. En fruktansvärd krock blev det men någon måste ha vakat över oss eftersom vi lever än i dag. Sedan den dagen har jag levt med daglig värk på grund av whiplashskada och ryggvärk.

Året efteråt i mars 2003 kom mitt liv att omkullkastas igen när min mamma hastigt gick bort utan någon som helst förvarning i hjärtproblem, endast 5o år gammal. Det kom som en total chock.

Fjällen ligger mig varmt om hjärtat och ger mig sinnesfrid om något är på tok. Min uppväxt har berikat mitt liv och min personlighet.