Hade skrivit ett inlägg men vid publicering försvann allt innehåll.  Jag lägger ut den här bilden på en snöig Scott istället för att skriva om hela inlägget. Bilden togs i morse när vi var på upptäcktsfärd i skogen.

Huga, vilken dag. I morse hade jag tid hos tandläkaren. Jag gillar inte borrar överhuvudtaget. Valde bedövning. Den första sprutan tog inte. Det gjorde ont som f-n när de borrade. Andra sprutan lindrade något – men det tog ändå fruktansvärt ont. Den tredje sprutan gjorde att jag kunde stå ut men det gjorde ändå ont mellan varven. Efter att hålet var lagat skulle jag gå ut till väntrummet i väntan på att få tandsten hos hyginisten. Jag kände mig helt svimfärdig av alla sprutor. Och först då slog bedövningen till på allvar och jag förvandlades till en boxare som åkt på rejält med stryk samt sluddrade likt en som festat non-stop i flera veckor. Tungan kändes lika stor som en blåvals.

Hos hyginisten gick det bra. Det ilade i vanlig ordning när de tog tandsten. Efter besöket åkte jag till Luleå för att ordna med lite bankaffärer som inte gick att fixa i Piteå. Efter att jag irrat på för att hitta parkeringsplats strosade jag på stan en stund innan jag återfick talet helt och kunde gå in på banken.

Jag gjorde några fynd på Stadium outlet. Bland annat ett träningslinne och ett par Nike 3/4-tights.
Efter FEM timmar släppte bedövningen. Tror aldrig den har suttit i så länge någon gång tidigare.

Väl hemma har det blivit en skidtur med alla hundarna så att de fick motionera av sig lite energi.
Hämtade ut Scott’s stamtavla idag, som kommit med posten, från SKK. Nu är han registrerad i Sverige. Känns bra!
/Elin

Känner mig nästan lite fredag-efter-jobbet-trött. Det har varit en bra tisdag på jobbet med en behövlig massagestund på förmiddagen. Hade en hel del upphakningar (as always). Efter maten i kväll är det som om luften har gått ur mig. Blev tvärtrött.
Ska ge mig i kast med att klippa min lugg, som växer allt för fort, samt packa lite inför kursande i Norrköping. Flyg och tåg väntar i morgon. Sedan blir det kurs torsdag och fredag innan hemgång på fredag eftermiddag.

Sprang in på Mq på lunchen i dag och hittade två plagg på rean.

En blus från 365 Sunshine och en finstickad tröja med tyngre fall från Stockhlm.

/Elin

Gryningen i morse bjöd på en rad färger som sprakade i takt med att gryning övergick till dag.
Det var blått, rosa och lila om vartannat. Häftigt!
/Elin

Här kommer ett sånt där inlägg som jag egentligen inte tycker om att skriva, men som ibland måste göras för att lätta på trycket.
Jag är inne på mitt 34:e levnadsår. Men i verkligheten känns det ofta som om jag, kroppsligt, passerat 70-sträcket för länge sedan. Värken är roten till de känslorna. Nack- och ryggvärken är konstant med rejäla värktoppar emellanåt. När migränen slår till, när nacken är helt vidrig, kan migränvärken sitta i upp till fyra dagar.
Många dagar börjar med några djupa andetag för att finna kraft och ork att få igång kroppen. Jag minns inte hur det känns att vara helt värkfri. Det känns som om det är en livstid sedan jag var det. Nästa år är det tio år sedan olyckan. Tio långa år med många uppförsbackar, bakslag, fetsmällar. Tio år där jag fått lära mig leva på ett annat sätt genom att bland annat tänka mig för. Många misslyckande-känslor när man insett att man inte klarar av att göra vissa saker längre. En sån enkel sak som att byta en glödlampa med armarna ovanför huvudet – är en jobbig uppgift. Men det har även varit tio år med många glädjestunder, nya aha-upplevelser och förmågan att uppskatta livets små stunder har skärpts. Jag tror att både olyckan och mammas allt för tidiga bortgång har stärkt mig som person. Jag känner mig stark mentalt.
Jag väger ständigt saker mot varandra. Vad ger det ”här” mig själsligt – kontra vad får jag ”betala” för det.

I det tysta släpper jag ventilerna och vissa kvällar/nätter anser jag att livet är skit. Bägaren rinner över mellan varven och det känns svårt att finna kraft att ”se positivt på livet”. Men som tur är går det i vågor.

I dag är det en mellandag. Kroppen är inte riktigt på min sida, värken lindras med tabletter. Men jag har haft några fantastiska timmar i skogen där jag sakta har glidit fram med skidorna på mjuk pudrig snö samtidigt som hundarna har jobbat och sökt fågel. Det är ett av mina sätt att ladda batterierna. Utan hundarna och livet ute i det fria, skulle jag inte orka med vardagen.

Som jag sagt förut är jag en envis tjurskalle som är allt för levnadsglad för att lägga mig ner och vänta på bättre tider. Jag är, och ser, positivt på livet i stort.
/Elin

I dag är det en ljuvlig vinterdag ute. Termometern visar 10,6 minus och solen strålar från en blå himmel. Jag startade dagen med en jakttur med Boy på morgonen. Det var en skön och harmonisk tur för både kropp och själ. Både matte och hund njöt av att få glida/springa fram över de djupa pudersnöiga markerna. Jag åkte till ett område där vi tidigare i veckan har haft fågel, men i dag lyste de med sin frånvaro.

Därefter åkte jag en liten sväng med Scott och Stacie så att de fick springa av sig lite energi. Nu blir det lite tråkgöra inomhus, som tvätt och städ, sedan spänner jag för skidorna igen för man kan inte sitta inne när vädret är så här ljuvligt.
Ha en fin lördag alla!
/Elin