Fjällvandra med barn

Snart har två semesterveckor passerat.

Vi tar dagen som den kommer, den mesta tiden av semestern blir nog att vara i stugan.

I söndags styrde dock jag och Arvid kosan upp mot fjällen för några dagars bara vara och för att genomföra en kortare fjällvandring med tältning. Måndag eftermiddag packade vi ryggsäckarna och begav oss upp på fjället. Det var riktigt varmt och kvavt ute, men junior (som är van att hänga med på jakt sedan han var 3 månader –  knallade på utan större problem).

36578842_10155717488547151_1350512346937688064_n

När tältet var uppsatt utforskade vi närområdet. Tittade på fina stenar och surrade om allt mellan himmel och jord. Riktigt mysigt. Senare på kvällen blev det bad i den lilla tjärnen. <3

36527057_10155717488522151_8189950893383221248_n

36611126_10155717488552151_9078371875062546432_n

 

36539730_10155717489557151_7310111080267644928_n

 

Som vanligt sover jag inte bra i tält. Vaknar sjuttielva gånger, fryser och så vidare. Men det är samtidigt mysigt. Ligga och lyssna på naturen. Höra fåglarna, myggorna och så vidare.

Rekommenderar varmt att göra en fjällvandring med barn!

Luften har gått ur en

Mitt i stressen efter jobbet öppnar jag med viss spänning kuvertet från försäkringsbolaget. Hoppades på att det skulle vara ett glädjande besked. Snabbt konstaterar jag efter att ha ögnat igenom beslutet från Trafikskadenämnden att det inte är någon rolig läsning. Efter 15 års kamp och ofantligt många utredningar av min nackskada så vill de nu avsluta ärendet och betala ut 82 kronor(!) efter skatt. Det ska kompensera den pension som jag förlorat..

Skratta eller gråta?
Ja, jag vet inte.
Just nu känns det bara – tomt.

 

Ännu en stughelg

Söndag – igen! Helgerna går alldeles för fort.

 

Vi har varit i stugan i helgen. Jagat, bastat, ätit gott och bara varit.

bergigt

Härlig natur runt knuten bakom stugan.

I går gick jag ut en sväng i skogen bakom stugan med Ove. Jag har en liten släng av björnfrossa när jag rör mig i dom markerna, efter att jag hittade björnbajs där tidigare i höst. Men jag bestämde mig för att utmana mig själv och faktiskt klättra upp på bergsknabbarna som är där. När jag klättrar upp, med bruten bössa i ena handen, så fantiserar jag att en björn ska kika fram när jag kommer upp till kanten.
Gissa om hjärtat rusade och jag höll på att göra i byxorna när istället en stor tjädertupp och en höna lättade framför mina ögon när jag kom upp till kanten. Jag hann inte slå ihop bössan. Ville inte heller chansa då jag inte riktigt hade koll på var Ove var. Men jäklar vilken puls! Och kul att hitta ett tjäderpar så nära stugan.

Gick en runda innan jag vände om hemåt. Passade på att snirkla lite i den täta skogen och fick återigen hög puls när jag hittar ett renskinn. Förmodligen rester från björnen. Jag skyndade mig därifrån – även om jag vet att det inte var färskt. Men det kändes så där att vara mitt i skafferiet.. Björnens skafferi, som även är mitt. 🙂

I stugan väntade en förrätt som bestod av räkmacka och ett glas bubbel innan vi tog en skön bastu. Avrundade kvällen med grillad älg. Gott!

frost

Frostig morgon.

I morse var det krispigt frostig på backen när vi vaknade. Solen sken och det var riktigt fint väder. Efter att Johan hade kommit hem från sin jaktrunda med Ove och Vinna tog jag med mig Scott och Yrsa (som vi är hundvakt åt).

Valde att ge mig ut på samma område som i går. Tänkte att jag minsann inte ska låta spår från björnen skrämma mig. Jag var säker på att tjädrarna inte skulle vara kvar. Men till min glädje så skrämmer någon av hundarna iväg tjäderhönan som kommer inflygande över mig, ganska högt, men ändå inom rimligt skotthåll. Tyvärr så fick jag så bråttom och la an fel så hon kunde med glädje flyga vidare. Otur för mig – tur för hönan.
Roligt när man hittar fågel så pass nära stugan.

~~~~

Spännande utmaning

trail 4

Här är jag sekunderna innan start.

I går genomförde jag mitt livs första terränglopp i mörker när jag sprang Mud Creek night trail i Luleå. 11.5 kilometer efter en rolig teknisk bana med pannlampa. Galet roligt men tufft. Jag är jättenöjd med mitt resultat. Känslan var bra genom loppet. Fokus var a och o. Både när det gällde var man satte fötterna men även fokus på att köra sitt eget race. Att hålla sitt tempo och inte lockas att dra på när man blev omsprungen. En stor del av startfältet var elitidrottare. Tufft motstånd. Så jag la ganska snabbt in målet att genomföra loppet utifrån mina förutsättningar utan att dräpa mig.

Lyckades!

Loppet avslutades med att vi fick springa inte bara en utan två gånger uppför Ormbergsbacken. Jäklar så stumma ben det var i slutet..

trail 1

Så här nöjd var jag och Fredrik efter målgång. Vår hejarklack i bakgrunden hjälpte oss peppande uppför sista backen.

Insatsen har så klart satt sina spår i kroppen. Värken är skyhög. Hoppas kunna plana ner värktoppen.

~~~~~~

Vi tog en promenad runt Gültzaudden innan vi åkte hem. Ove fick dessutom lite stadgeträning vid kyrkan. 🙂

trail 2

trail 3

 

Helgjobb på hemmaplan

rönnbär

Första helgen, på väldigt länge, som vi är hemma och den ägnas åt grovjobb på gården. I fredags hade vi hit en firma som kapade ner våra fyra tallar. Dessvärre skadades vår vackra lönn när en tall föll så även den fick tas bort.

lönn

Bild från förra hösten. Kommer att sakna lönnen och alla vackra höstfärger som den brukar bjuda på.

I går kämpade vi med att dra ihop allt ris och alla grenar. Jisses så mycket det var! Maken fick ta det värsta. Första planen var att vi själva skulle köra bort riset med släpvagn, men vi har ändrat oss. Nu försöker vi hitta någon som kan komma hit och hämta det med lastbil. 🙂

träd

Galet mycket att röja undan.

I dag är kroppen inte med mig. Förståeligt nog. Värken är grym, huvudvärken likaså. Det görs inte många knop. Försöker rida ut stormen som det heter. Hoppas att det planar ut snart.

Prestation

Jag har alltid gillat att träna och röra på mig. Det har dessutom ända sedan jag fick nackskadan varit ett måste för att jag ska orka med. Ingen träning = så mycket mer värk och sämre välmående. Viktigt att röra på sig och stärka musklerna.

Det senaste året har jag verkligen börjat känna av den där riktiga träningsglädjen. Att längta och känna ett behov av at få träna och röra på mig. Jag har vågat utmana mig själv på olika saker som jag klarat av. Ska tilläggas att de inte har varit smärtfria om någon tror det. Men känslan efteråt är grym.

Jag är i grunden en prestationsmänniska på många sätt. Vill alltid prestera. Det har varit så hela livet. Men samtidigt så har jag också lärt mig att lägga undan prestationen och fokusera på annat. Att uppleva och genomföra. Försöka strunta i andra och inte mäta tid. Att göra det bästa utifrån sina egna förutsättningar.

Förr hade jag väldigt mycket prestationsångest. Kanske har jag det i viss mån även i dag. Men jag tycker att jag har fått en annan förståelse, inställning till prestation. Jag älskar att sätta upp mål och träna för något. Jag älskar att tävla. Det gör jag ständigt – mot mig själv. Försöker bli bättre. Men jag kan också lägga det åt sidan och köra exempelvis ett löppass där jag struntar i att få bästa kilometertid. Där jag istället satsar på att uppleva. Att ha kul. Vissa gånger är det inte helt lätt att strunta i siffror och resultat.

Självklart stärks man av fina resultat. När man sätter personbästa, hamnar högt i resultatlistor, spöar sig själv tidsmässigt. Men det är inte alltid att det är det viktigaste. En balans mellan prestation och upplevelse i sin träning är det bästa tycker jag.

I sommar har jag verkligen fastnat för terränglöpning, trail. Att springa i terräng, gärna på lerig och stenig stig eller fritt i skogen bland mossa och i blåbärsris, är både roligt och utmanade. En stor utmaning i somras var när jag sprang fjälloppet i mina hemmafjäll. Vilken häftig känsla att faktiskt klara av den distansen och bitvis tuffa banan. Man blir stärkt av det.

Jag har redan börjat sätta upp mål och planer för nästa år. Under kommande år ska jag försöka att bli bättre på att klara branta backar. Det spelar ingen roll om jag springer eller åker skidor. Uppförsbackar är min svaghet. Där känner jag verkligen av mina problem. Bröstet drar ihop sig, jag börjar andas högt upp som bland leder till hyperventilation vilket leder till att jag tappar teknik och det skiter sig. Så det kommer att bli mycket fokus på backträning kommande året… 🙂 Det är nästan så att jag redan nu längtar efter att få ge mig ut på första skatepasset med skidorna..

 

Vårvintern <3

Semester i två veckor. Hur skönt är  inte det! Vi kramar ur det sista ur vårvintern. 🙂

Påsken har varit fantastisk på många sätt. Det har varit så mysigt och roligt att vara tillsammans alla.

Bilderna får tala sitt eget språk – Vårvintern när den är som bäst!

 

 

Vårvinterdag

varvinter

 

Vårvinterkänslorna dansar salsa i dag! Vilket väder. Det är sådana här dagar som man fyller på energidepåerna. Mental boost.

I dag har jag haft egentid med finsönerna. Vi har varit i Boden och badat några timmar på Nordpoolen. Mysigt! <3

När vi kom hem bytte jag om och tog en promenad med fyrbentingarna.

I går var jag till läkaren för att börja ta tag i mina mångåriga magproblem. Jag misstänker IBS vilket även läkaren gör. Besöket i sig gav inte mycket. Men jag ska testa en kur i två veckor för att lindra tarmsystemet. Sen ska jag under några veckor utesluta viss mat för att se exakt vad jag inte tål.

Det var även inbokat ett blodprov för att kontrollera kolesterolet. Men då ingen hade informerat mig om att man skulle vara fastande så fick det bokas om till måndag. Då jag har hjärt- och kärlsjukdomar så nära i släkten så är det dags att undersöka att allt är ok för en själv.

Det känns otäckt när man börjar tänka på åldern och att jag om 11 år är lika gammal som mamma när hon dog.

 

Minns inte

Det slog mig häromdagen att jag inte minns hur det känns att vara smärtfri. Jag kommer inte ihåg känslan i kroppen innan olyckan. Känslan av att vara totalt utvilad när man vaknar på morgonen. Känslan av att ha en problemfri nacke. Känns ganska k o n s t i g t..

Åren går. Smärttröskeln höjs. Man anpassar sig. Nöter och formar om. Accepterar delvis och fightas. Gläds när man hittar metoder som lindrar och förbättrar.

Tacksam.