Semester i två veckor. Hur skönt är inte det! Vi kramar ur det sista ur vårvintern. 
Påsken har varit fantastisk på många sätt. Det har varit så mysigt och roligt att vara tillsammans alla.
Bilderna får tala sitt eget språk – Vårvintern när den är som bäst!
Vårvinterkänslorna dansar salsa i dag! Vilket väder. Det är sådana här dagar som man fyller på energidepåerna. Mental boost.
I dag har jag haft egentid med finsönerna. Vi har varit i Boden och badat några timmar på Nordpoolen. Mysigt! <3
När vi kom hem bytte jag om och tog en promenad med fyrbentingarna.
I går var jag till läkaren för att börja ta tag i mina mångåriga magproblem. Jag misstänker IBS vilket även läkaren gör. Besöket i sig gav inte mycket. Men jag ska testa en kur i två veckor för att lindra tarmsystemet. Sen ska jag under några veckor utesluta viss mat för att se exakt vad jag inte tål.
Det var även inbokat ett blodprov för att kontrollera kolesterolet. Men då ingen hade informerat mig om att man skulle vara fastande så fick det bokas om till måndag. Då jag har hjärt- och kärlsjukdomar så nära i släkten så är det dags att undersöka att allt är ok för en själv.
Det känns otäckt när man börjar tänka på åldern och att jag om 11 år är lika gammal som mamma när hon dog.
Det slog mig häromdagen att jag inte minns hur det känns att vara smärtfri. Jag kommer inte ihåg känslan i kroppen innan olyckan. Känslan av att vara totalt utvilad när man vaknar på morgonen. Känslan av att ha en problemfri nacke. Känns ganska k o n s t i g t..
Åren går. Smärttröskeln höjs. Man anpassar sig. Nöter och formar om. Accepterar delvis och fightas. Gläds när man hittar metoder som lindrar och förbättrar.
Tacksam.
”Mamma, jag vill inte ha en sån där fin prinsessa när jag blir stor. Jag vill ha en cool en”.
Det var Arvids kommentar efter att jag hade läst den gamla sagan från när jag var liten med något mossiga värderingar. (Valde bort delar ur den när jag läste, gillar inte undertonen i den). Men Arvids kommentar gladde mig.
Han är en tänkare vår unge man. Det är en härlig tid just nu med många funderingar och fina samtal.
Hemma-helgen lider mot sitt slut. En skön och avkopplande helg. I går morse åkte jag och Arvid till badhuset i Öjebyn. Johan följde med och tog en långpromenad hem med hundarna medan vi var i plurret. I dag har jag varit på gymmet på ett högintensivt träningspass. Skönt! Sen blev det en tur till grannkommunen.
I dag kom det äntligen lite mer snö. Men på tok för lite. Det är deprimerande när barmark börjar visa sig i skogen. I februari!
Man kan ju fråga sig om man inte borde lägga ner domänen helt och hållet. Tiden rusar fram och det är oerhört glest mellan blogginläggen.
Men samtidigt så är domänen/bloggen/sajten en del av mig. Jag har varit aktiv på nätet sedan urminnes tider – känns det som. Jag tillhör kategorin blogg-dinosaurier. Vi som var först ut att börja med ”dagbok på nätet” i slutet av 90-talet/början av 00.
Så det är inte så enkelt. Att bara säga upp domänen..
Jag saknar att fota. Men samtidigt har jag liksom tappat gnistan. Vet inte om det är för att man är ”bekväm” och inte ids ta med stora kameran och gluggen. Det är allt för bekvämt att ta fram mobilen. Men man får ju inte samma känsla att ta med mobilen som när man tittar genom en stor kamera. Ska försöka finna fotoglädjen och inspirationen under vårvintern.
—–
Mycket har hänt sedan sist. Höst har blivit till vinter och nu står vårvintern för dörren. En fantastisk tid.
Hösten var magisk på många sätt och vis. Många fina stunder i skog- och fjäll. Jakten har varit prioriterad. Inga tävlingar.
—
De senaste månaderna har innehållit mycket träning. Jag köpte för första gången i mitt liv ett gymkort och klev utanför min comfort-zone. Och jäklar så kul! Varvar styrketräning med några gruppass. Detta kombinerar jag med pass på längdskidorna. Det har nu blivit som ett gift. Känslan är så skön efter ett pass. Värken är fortfarande efter alla dessa år kännbar varje dag. Vissa perioder är det jättejobbigt. Det finns stunder då man kommer till gränsen att man inte orkar längre. Man får nästan panik och vill krypa ur sin kropp. Men träningen har haft bra påverkan tillsammans med täta besök hos massage och muskulering.
—
Det blev några rader.
En av årets bästa tider väntar. September! Jag längtar efter att få gå i ett färgsprakande fjäll, gärna med lite solsken och låta lungorna fyllas av den friska, klara höstluften. Oslagbar känsla! Att sedan få jobba tillsammans med fyrbentingarna är fantastiskt roligt. Avkoppling när den är som bäst. Och eventuella ripor som följer med hem i säcken är bara ren bonus.
I år ser det dock ut att bli lite mindre tid för jakt. Men någon dag hoppas vi så klart på att få till i pusslet av jobb och annat.
Regnet vräker ner. Det känns som höst. Kallt, blött och mörkt.
Semestern fortskrider. Jag hade hoppats på lite bättre väder. Men man får göra annat än lapa sol. Som att bara vara och njuta av lite kvalitetstid med familjen.
I går blev det bokläsning, lek och bullbak. I förrgår var det lite bättre väder så då vågade vi oss iväg och bada. Lite kallt tyckte mamman, men inte sönerna. Efteråt åkte vi förbi biblioteket där Arvid fick stifta lite närmare bekantskap med Mamma mu. Eller ”Mamma mumin” som han väljer att kalla henne.
På fredag fyller Linus 18. Det är inte klokt! Lillkillen är inte längre så liten.
Vi har varit en del i stugan där vi håller på med projektet att bygga en bastu. Det återstår inte så mycket, så vi hoppas så klart på att kunna inviga den innan semestern tar slut. Det blir grymt bra. Gissar att vi kommer att spendera många timmar där. Bastudelen har ett fönster så att man kan blicka ut över sjön. Dessutom är det en tvättdel och en större relaxdel. Utanför blir det en altan. Vi har även placerat vår timrade eldstad framför den. Blir toppen!
I går fångade jag Arvid på film när han körde ett lydnadspass med Rebeckas hund Astrid. Det märks att han snappat upp en del från oss. Kul att se. Ännu roligare att se att Astrid lydde honom hela tiden.
I helgen har vi varit i stugan. Det har varit fina och avkopplande dagar med lite småpyssel. Skönt att även ha kopplat in vattnet. Så nu kan man nyttja alla bekvämligheter. Jag tog Scott med mig på en löptur. Utforskade vägen runt sjön. Den var lite längre än jag trodde. Cirka 10 km närmare bestämt.
Nationaldagen och vår första bröllopsdag firades tillsammans med Siv och Tage. Vi började med en promenad på Storholmen i Moskosel där hundarna fick springa av sig lite.
Därefter bjöds vi på god lunch med souvas innan vi åkte på äventyr till Trollforsen i Piteälven. Där njöt vi av vyerna och det fina vädret. Letade troll och doppade kakor i saft. Vi hade även en ”kasta mack-tävling” på strandkanten. Tror jag vann.
Spanar efter troll. Men ingen var hemma. :-)
Fika vid Trollforsen.
Innan vi gick tillbaka över den något småläskiga hängbron, som gungade i alla ledder, så gick vi en bit uppströms och spanade in de kraftiga forsarna. Helt plötsligt dök det upp 9 finska forsrännare med kanoter. Jisses vad det gick undan. Jag fick dom på film. Som tur var slutade en incident, där en man hamnade under vattnet, väl. Han tog sig upp och fick hjälp av sina vänner.
Här är bron där både tåg och bilar kör. :-)
Herregud! Det är inte så att man skryta med att inläggen duggar tätt här.
1 juni. Snart sommar.
Jag blickar tillbaka till en fantastisk vårvinter med många fina lediga stunder i fjällvärlden med nära och kära. Skidåkning, jakt, skoter, fiske, korvgrillning, glaciärbesök, bastubad med fjällutsikt, slädhundsturer, träning och massor mer. Våra helger har varit fyllda av roliga och minnesvärda saker.
Som alltid känns det vemodigt att koppla loss husvagnen från förgården för färd ner mot kusten. Men jag ser fram emot en sommar med fyra veckors semester. En stor del av ledigheten kommer nog att spenderas i stugan. Bara vara och slåss med myggen!
I söndags var vi på SNFK:s hundutställning. Ställde ingen av våra egna hundar. Scott är redan champion sedan tidigare, så det känns inte nödvändigt att ställa honom. Men jag handlade fyra hundar och fick springa ett gäng varv i ringen. Solen gassade och bondbrännan var ett faktum. Men det var roligt. Ännu roligare blir det när det går bra. En blev BIR, en blev BIR-valp och två fick very good. Så kul för deras ägare.
Måndag kväll sprang jag Vårruset med rejält stumma ben tillsammans med min kollega Mari. Jättetrevligt. Skön känsla att springa i ett försommarvarmt Luleå med många som hejade på runt banan.
Det blir ett kort inlägg. Men ett livstecken i alla fall.
Hemma igen efter en fjällhelg med husvagnschill och fjällturer. I morse åkte vi iväg en snabbtur upp på fjället och möttes av solen. Nu börjar det kännas att vårvintern närmar sig. Den absolut bästa årstiden på året här uppe. Hundarna fick sig en tur med husse medan jag och Arvid körde lite skoter och käkade Tom och Jerry-kex samtidigt som vi njöt av vidderna.
I går gjorde jag ett långpass med skidorna. Grymt fina leder bitvis som gjorde det möjligt att skatea uppför. Kondisen börjar bli bättre både på mig och hundarna.
Nya Nila-pulkan invigdes i helgen. Jisses vilken komfortskillnad. Även hundarna fick provåka den och det funkar fint att åka bakom ryggstödet.
