Påsklovet är slut

Så var man hemma igen – efter 11 dagar i fjällvärlden. Lite vemodigt kändes det att åka hem i dag från den strålande solen. Men man måste ju arbeta också.

Vi har haft en fantastisk påsk och vecka efteråt. Har hjälpt till på anläggningen, åkt lite skoter men framför allt har jag åkt skidor varje dag på fjället. Under påskhelgen blev det kvällsturer med hundarna. Skönt! Solen har gassat vissa dagar så det syns rejält i ansiktet. Nu skulle man bara ha fått bort den vita halsen. Samma snygga fjällbränna som vanligt, det vill säga endast ansiktet som fått färg.

Det känns lite trist att säsongen närmar sig sitt slut.


/Elin

Fina dagar i Nikka

Elin
3 april, 2012

En innehållsrik dag närmar sig sitt slut och det är kännbart i kroppen. Dagen har bestått av en del stressande och flängande. Klippning, shopping, matlagning för påsken, tvätt och så vidare.


Dålig bildkvalité. Fotat med mobilkameran i motljus.

I helgen, som var, har jag och killarna (Boy och Scott) varit i Nikkaluokta med Johan och tre av hans och Tinas gordon settrar. Det blev en hel del bilåkning, men det var det värt. Det är storslagen fjällmiljö i Nikka. Lördagen bjöd på strålande sol från klarblå himmel och ganska bra med fågel, som visserligen inte var helt samarbetsvillig. Men vi fick ändå till ett par fina arbeten med hundarna.

Scott har gjort stora framsteg i helgen. Han har visat upp ett enormt lugn vid uppflog, stått självständigt, stannat själv vid stöt. Att jaktlusten väcktes till liv märktes i hans sök och fart. Kul! Det var även roligt att se hur han drog ner farten och tog det försiktigt när han fick fågeldoft i näsan för att reda ut var den kom ifrån och sedan strama upp sig i stånd. Killen är nu 7 månader.

Även Boy har hittat fågel. Under lördagen sökte han i bra format och kontakt. Var lite för ivrig vid en stöt. Under söndagen var det ett grymt turboföre vilket gjorde att Boy med sin stora motor fick nitro i motorn och körde på för stort och lite på egen hand. Ett steg bak igen med andra ord efter en vår fylld med framsteg. Men så är det ju ibland. Det går upp och det går ned.

Några bilder:


/Elin

Stolpe ut – men nöjd ändå

För er som inte är intresserad av hundsnack: scrolla ner och se på bilderna. 😉

Även i helgen har jag varit i husvagnen. Den här gången åkte jag ensam och hade bara med mig Boy eftersom vi skulle starta på söndagens prov. Det blev lite stolpe ut för oss men jag är grymt nöjd ändå med hans andra start i ÖKL. I höstas var det en väldigt egenrådig kille som gärna sökte på snuskigt långa avstånd helt för sig själv. Nu i vår har den trenden brutits och han jobbar i kontakt med mig och på bra avstånd.

I hans första släpp körde han på med en kraftfull och fartfylld aktion i det tunga föret som överhuvudtaget inte bekom honom. Han fick fin kritik från domaren ”En kille med mycket motor i sig. V8 räcker inte till – det är mycket mer än så”. Även peppande kommentarer från deltagarna som också tyckte att han gick som ett skott. I hans andra släpp började han klockrent med stora fina slag i kontakt. Sedan drog han an ner mot en bäckfåra samtidigt som vi skidrade bakom en kulle. Jag var säker på att han skulle dyka upp på andra sidan. Men det gjorde han inte. Jag bad om att få åka och se var han var. Jag fick fem minuter på mig att hitta honom, sen var min tid ute. Väl bakom kullen inser jag att han inte är kvar där. Ser spår som går mot kullarna på andra sidan. (Alldeles för långt bort för att vara godkänt). (Så här med facit i hand inser jag att jag skulle ha skidrat utav bara fan till andra sidan och letat)
Visslar, men ingen hund kommer. Ser däremot att det är folk på andra sidan. Efter 10-12 minuter hörs skall och jag förstår att säkringen har gått för honom. Han kommer då ut på öppna ytan och jag kallar in honom.

Efter att jag hade tackat för mig och åkt ner till campingen får jag höra att det var en jag känner som hade varit på andra sidan.
Hon berättade att hon hade fått se en setter som stod så stramt och stiligt för fågel, men hon såg ingen förare. Hon drog sig sakta därifrån för att inte förstöra situationen och spanar åt hundens håll ett bra tag efteråt. Han står då fortfarande kvar och väntar på att någon ska komma. Jag vet inte om det blev för påfrestande för killen eller om fågeln lättade när han sedan for efter.
Så på ett sätt gjorde han ju helt rätt. Han hittade fågel och stod och väntade tålmodigt på att matte skulle få tummen ur. Det var bara det att det var på tok för långt bort. Lite synd. Det hade ju varit önskvärt att han hade stått just bakom kullen där jag befann mig. :-) Men som sagt var jag är sjukt nöjd med framstegen.

Nu ska här nötas ännu mer och finslipas på det som måste bättras på. Men på banan är vi igen efter mycket om och men.
Kan även tillägga att jag i går lyckades hålla mina annars lite nerviga provnerver under kontroll och var i stället djupt fokuserad och kände ett konstigt avslappnat lugn mellan varven. (Bara det är ju en seger!) Nu är jag taggad till nästa prov och ser fram emot höstens prov när även junior – Scott har åldern inne att starta på prov.


Finkillen!


Ola och Rolf i dagens första unghundssläpp.


Söndagen bjöd på strålande sol mellan varven. Något som känns i ansiktet i dag.


Fikapaus.

/Elin

Mysig helg med sonen

Elin
26 februari, 2012

I slutet av veckan såg det inte hoppfullt ut att den inplanerade fjällhelgen skulle gå att genomföra. Jag hade hög feber i mitten av veckan, men i fredags var det feberfritt så jag och Linus styrde kosan upp mot fjällen tillsammans med killarna, Boy och Scott. Stacie fick stanna hemma i helgen med husse. Vi har haft en riktig mysarhelg i husvagnen. Fin mamma-son-helg. :-)

Det var en strålande fin dag i går. Jag var rejält tät men fortfarande ingen feber, så jag gav mig ut på fjället. Men det gick tungt. Någon röst hade jag inte, var tjock i halsen. I dag är det bättre. Jag hann med en liten tur på morgonen innan vi åkte hem. Boy fortsätter glädja mig med den fina kontakten och söket som nu är helt i hand och inte alls stort. Det var det inte i höstas. Han är dock lite het vid fågeltagning och vill ta några meter efter fåglarna. Det måste vi jobba hårdare med. Men en jäkla viltfinnare är han, det kan man inte säga annat om.

Lilleman Scott har även han haft fågelkontakt. Under ett släpp där han struttade omkring lättade det ripor som han aldrig hann se, men han kände dofterna av dom och utredde platsen. Sen kopplade jag honom och vi fick ett riktigt fint arbete på en singelripa som han stod för och när den sedan flög satte han sig och satt sedan lugnt och tittade efter fågeln.

/Elin

Fin helg

Elin
12 februari, 2012

Hemma efter en toppenhelg i fjällvärlden. Det har varit en helg med stor förkänsla av vårvintern som snart startar på allvar här uppe i norr. Sköna dagar med fina situationer med hundarna. Boy fortsätter göra mig glad. Trots att det blev en eftergång på lördagen är jag sjukt nöjd med honom. Han sökte i bra format och i god kontakt. Att han dessutom stod kvar för fågeln när en skoteridiot passerade honom på 10-15 meter förvånar mig, ännu mer förvånad blev jag att det var fågel där skotern just hade passerat.
Det blev en fin resning men sedan gick säkringarna i proppskåpet hos killen som satte av efter och det blev för lång eftergång. :-)Fick sedan ett lyckat fågelarbete. Även Uffe och hans unghund Chanel fick också fågelarbete. Hon satt tryggt kvar när en stor flock fjällripor flög över huvudet på henne. Bra jobbat!

I dag fick även Scott följa med ut på fjället. Han fick prova på att gå i parsläpp med annan hund. Det märks att han är valp ännu, men det var kul att han var väldigt i kontakt och att man lätt kunde få honom att släppa hakningen.

Batterierna är nu laddade för en ny arbetsvecka.
/Elin

Jubileumsfest och träning

Elin
5 februari, 2012

Det var en trevlig kväll i går i Luleå i samband med fågelhundklubbens 10-årsjubileum och årsmöte. Vi var ett ganska stort gäng medlemmar som hade samlats för att umgås och äta god mat. Stort grattis till vinnarna av SNFK:s vandringspriser 2011 som gick till UKL: Högfjällshunden Mac, ägare Dick Johansson, ÖKL: Högfjällshunden Humle, ägare Dick Johansson och SKL: Borgeflon’s KN Kikki, ägare Olov Åhman.

Kylh-vetet håller i sig så det blir inte så många långa pass ute med hundarna. I dag har jag förenat träning med tråkgöra, för att aktivera de fyrbenta. Bland annat fick Boy bära dummys och vedträn i samband med att ved hämtades in, Stacie fick några inkallningsövningar när jag var ute med soporna och Scott har haft ett kort träningspass i värmetäcke i samband med en prommis.

/Elin

Några bilder

Elin
3 februari, 2012

Tog mig ut en liten stund med kameran, trots migränen. Frisk luft måste man ha. Här är några bilder från fotostunden:

/Elin

Lyckad dag på fjället

Elin
29 januari, 2012

Jag har haft en fantastisk träningsdag på fjället i går tillsammans med Boy. Åkte ut med Uffe och hans hundar. Solen visade sig under dagen och termometern bjöd på cirka 12 minusgrader. Det var som upplagt för en underbar utedag. Och underbar var vad dagen blev.

Boy, som förra året började söka på tok för stort och gärna för sig själv mellan varven, visade mig att vi åter är på banan igen. Jag har slitit mitt hår, lagt ner åtskilliga träningstimmar med honom och plötsligt fungerar allt. Det är en underbar känsla. Han sökte som en gud på rätt avstånd och med fin reviering. Höll god kontakt. Att vi sedan fick till ett helt okej fågelarbete tillsammans gjorde ju inte helhetsupplevelsen sämre. Jag var så jäkla nöjd när jag åkte hemåt så det går inte att beskriva.

Det känns som om vi är på väg åt rätt håll igen. Att vi är där vi var när han var yngre. Detta visar att man aldrig får ge upp. Det är bara att nöta på. Men än har vi massor av arbete kvar innan allt är tipp-topp. Och så får man inte glömma bort att hundträning går som en berg- och dalbana. I bland går det uppåt och sen bär det av nedåt igen för att gå uppåt sen. Men man får njuta så länge som det går bra. Bakslag kommer alltid i någon form.

Även Uffe fick ett par fågelarbeten med sina hundar, så det vart en lyckad dag för oss båda.

Här är några bilder från gårdagen:

/Elin

Vacker vinterdag

Elin
14 januari, 2012

I dag är det en ljuvlig vinterdag ute. Termometern visar 10,6 minus och solen strålar från en blå himmel. Jag startade dagen med en jakttur med Boy på morgonen. Det var en skön och harmonisk tur för både kropp och själ. Både matte och hund njöt av att få glida/springa fram över de djupa pudersnöiga markerna. Jag åkte till ett område där vi tidigare i veckan har haft fågel, men i dag lyste de med sin frånvaro.

Därefter åkte jag en liten sväng med Scott och Stacie så att de fick springa av sig lite energi. Nu blir det lite tråkgöra inomhus, som tvätt och städ, sedan spänner jag för skidorna igen för man kan inte sitta inne när vädret är så här ljuvligt.
Ha en fin lördag alla!
/Elin

Mycket på gång

Elin
10 januari, 2012

De sista veckorna har vi fått en rejäl ökning av snödjupet. Gillar! Fast jag gillar inte just när det snöar och blåser samt driver som tusan – då vill man gärna vara utan snö. Men efteråt är det ljuvligt och man har framför sig en härlig vinter och vår som man kan ägna sig åt diverse vintriga sysslor som skidåkning, skoter och utflykter.

Förra veckan var jag ledig från jobbet och då passade jag på att tillbringa åtskilliga timmar i skogen med hundarna. Åkte ut med en och en hund och körde olika träningsformer. Stacie och Boy har fått jaga samt köra flera motionspass framför skidorna. Med Scott, som nu är 4 mån, har jag tränat mycket kontakt, inkallning och sitt med den senaste tiden. Det går bättre och bättre. Han har en fin kontakt när man är ute i skogen. Han vill inte gärna tappa en ur sikte, vilket känns bra.

Förra veckan blev han krasslig i magen och fick diarre. Lindrade besvären med magmedicin, risavkok, ris och vit fisk. Men hade nog för bråttom med att sätta in vanlig mat igen, så magen sa ifrån och han blev dålig igen. Nu är vi på banan igen med ris/fisk och lite torrfoder. Det gäller att skynda långsamt. Allmäntillståndet är dock inte påverkat. Han är hur pigg och alert som helst. Och aptiten är det inget fel på. Om han fick bestämma – så skulle matransonen vara minst lika stor som för en Grandis. :-)

I övrigt är allt bara bra. Vi håller på för fullt med att sätta ihop vårens kurser i fågelhundsklubben. Jag har en även en del roliga saker framför mig på jobbet. I kväll till exempel, så bär det av ut på ett roligt uppdrag. Vad det är kommer att märkas i tidningen här framöver. Nästa vecka åker jag till Norrköping på kurs i några dagar. Hoppas bara att förkylningen inte slår ut innan dess. Det är allt annat än skönt för öronen att flyga om man är tätt i bihålorna. Det brukar kännas som om trumhinnorna ska sprängas.

För en tid sedan var jag och handlade på en butik i stan. De hade en tävling där man skulle skriva sitt namn och telefonnummer på kvittot och lägga i en låda, om man hade köpt två gott och blandat-påsar. Jag gjorde det. Och i dag blev jag uppringd av en karl från affären som ville meddela att det var jag som var den lycklige vinnaren av en stor saccosäck. Yes! Lite trist – eller ska man säga komiskt – är att saccosäcken inte är diskret i färgen. Det är nämligen en stor Gott och blandat-säck. Jaja. Det blir nog bra. Jag har saknat saccosäck sedan jag hade en sån på 90-talet. Tror det kan vara skönt för ryggen och nacken att knorra ner sig i en sådan framför tv:n – om man nu får ha den ifred från son och fyrbentingar. 😉
/Elin