Ett gäng bilder till

Vaknade vid halv sju i morse av att jag frös. Jag hade inte ställt upp termostaten nog mycket i vagnen. När jag stack ut näsan utanför förgården bet frosten i kinderna rejält. Den tjocka dimman låg som ett täcke över marken. Efter lite frukost begav vi oss ut, jag, Sara och Uffe. Så fort vi hade kommit upp mot trädgränsen lättade dimman och solen började skina från klarblå himmel. Den totala känslan av lycklighet och avkoppling infann sig ganska snart.

Det har varit en bra dag. Visserligen har vi bara sett en tjäder och en ripa, men jag är jättenöjd med framför allt Boys sök. I dag sökte han i god kontakt och inte alls för stort. Han gjorde bara ett par större sök. Stacie-gumman jobbade på jättebra under förmiddagen. Hon är underbar i sin kontakt. Men efter lunchen upptäckte hon att det fanns gott om möss och en och annan lämmel, så hon började söka sådana istället för fåglar. En setterrumpa med viftande svans i vädret samt huvudet ner i en mosstuva var inte en helt ovanligt syn mot slutet av dagen. 🙂

Här kommer ett par bilder från dagen. (När jag kommer hem, kommer jag att lägga ut alla höstens bilder i ett album under foton)


Fredagmorgon den 1/10-2010. Skogen känns nästan liten kuslig med sin kyla och tryckande dimma. Foto: Sara Öhlund


Nu har vi kommit upp ovanför dimman, som fortfarande ligger som ett bomullstäcke över dalgången. Foto: Sara Öhlund


Jag och Boy. Stacie är ute på sök. Foto: Sara Öhlund


Stacie. Foto: Sara Öhlund


Boy.


Lunchtime. Uffe och Sara.


Kylie. Setterligans mamma, som även kallas för ”Mamma Mu” vaktar husses bössa. 🙂


Boy sträcker ut. Foto: Sara Öhlund


Björkarna börjar bli kala.


Jag och settrarna. Foto: Sara Öhlund


Stacie på väg in.


Vi hade en oerhört fin dag. Njöt till 100 procent. Foto: Sara Öhlund


Stacie blickar ut över vyerna.

Härlig eftermiddagstur

Jag åkte upp med Sara tidigare i dag. Vi hann med en sväng ut på fjället med hundarna i några timmar. Vilket kanonväder vi har haft. Man ville inte åka tillbaka till vagnen.

Här kommer några bilder från dagen:


Sara och jag med setterligan.


Härlig vy!


Lätt att gå i terrängen. Foto: Sara Öhlund


Boy in action. Foto: Sara Öhlund


Boy again. 🙂 Foto: Sara Öhlund


Stacie-gumman! Foto: Sara Öhlund


Den gamla vilstugan vid gränsen som byggdes i slutet av 1800-talet. Jag har inte varit inne i den på minst 15 år. Det sägs att det spökar i den, men jag har inte vågat sova i den.
Kanske skulle man ta och testa det.

Fler bilder finns på facebook.

Packa, packa, packa…

I kväll packas det återigen för ännu en helg i fjällen. Det känns som om jag inte gör annat än packar ned och packar upp. Den här senaste tiden har varit ganska intensiv med träning och jaktprov, men säsongen är så pass kort så man måste ligga i om man ska ta tillvara på alla träningschanser. Framför allt när man har en unghund.

Trots att vi har flängt en hel del, så har jag ändå mellan varven hittat den där inre friden. Det har kostat en hel del kroppsligt men själsligt har det varit värt det. I bland måste man väga för- och nackdelar mot varandra. Sen är det oerhört viktigt att sätta ner foten på bromsen – att lyssna på kroppens signaler och ge den total återhämtning.


Arkivbild från september 2008.

Hoppas givetvis på lika fint väder i helgen som bilden ovan visar!

Nyklippt


Det har varit en ganska härlig höstdag med ett skönt lunk på jobbet. Under lunchen gjorde jag och Marita en snabbrunda på stan. Jag passade då på att springa in hos frissan för att höra om det möjligen fanns någon tid ledig – och tur som jag hade – fick jag en tid direkt efter jobbet. Nice! Så nu är man nyklippt och känner sig så där härligt ny.

Lika nystylad som jag var när jag gick ut från frisören är jag inte längre. 🙂

I kväll blir det lite Idol-tittande innan jag ska börja packa lite för kommande helg i fjällen.

Går framåt

Det tar sig sakta men säkert framåt. Det är inte gjort i en handvändning att göra om sidan från scratch och välja ut vad som ska föras över från den gamla sidan till den nya sidan. Jag väljer dock att låta det mesta från den gamla sidan vara. Bland annat mitt gedigna dagboksarkiv som sträcker sig från år 2000. Det är väldigt många sidor och ord som har skrivits under 10 år!

Jag är inte på långa vägar nöjd med det här utseendet, men det kommer att ändras allt eftersom jag blir varm i WP-kläderna. Det är lätt att fastna vid datorn när kreativiteten griper tag i en, men vädret är så gudomligt ute, så jag måste bara ut en sväng och träna hundarna lite grann.

Ny sida under uppbyggnad

Har just påbörjat arbetet med att bygga upp den nya sidan. Det kommer att ta sin tid innan alla sidor är som de ska.
Nu släpper jag mitt gamla html-knackande och tar steget in i WP-världen. Hur det kommer att gå får vi se. Det är mycket möjligt att jag sliter mitt hår och återgår till det gamla.

Livstecken

Fortfarande är det stiltje på sidflytten, men räknar med att det blir inom en vecka i allafall. Kommer att göra om bloggdelen, så därför har jag inte skrivit så mycket här. Dagarna och veckorna rusar fram i en väldig fart. Det har varit och är fortfarande en intensiv period som till största delen kretsar kring hundträning, jaktturer, prov och annat. Till helgen bär det av mot Ammarnäs för jaktprov och utställning med Boy.

Det blev ett litet livstecken. 🙂 Grattis på födelsedagen kusin F!

Ännu en helg i fjällen

I fredags efter jobbet åkte vi återigen upp till fjällen för att jaga och träna hund. Efter Boys premiering i senaste
jaktprovet är jag ännu mer taggad och inspirerad att fortsätta kämpa på med träning inför kommande prov.


Fjällvärlden har intagit sin höstskrud.

Lördagen bjöd på ett kanonväder med blå himmel och strålande sol. På förmiddagen var det nästan för varmt för både två- och fyrbenta. Boy, som gärna söker stort och då och då spränger fjäll, visade sig från sin bästa sida nere i skogslandskapet.
Han gick som en gud i god kontakt och inte alls för stort. Övning ger färdighet som det heter. Vid en myr tog han ett stramt och fast stånd. Jag hade tänkt att vi skulle få fälla fågel för honom under kontrollerade former med långlina,
så jag lät honom stå kvar ett bra tag medan Leffe knöt fast Stacie i ett träd intill samt ställde sig i skottposition. Själv gick jag upp bredvid grabben för att resa honom. Tyvärr visade det sig att ingen fågel var hemma. Förmodligen hade någon tjäder nyss suttit där tidigare. *typiskt*

Vi fortsatte vår tur med att ta oss upp på höjden för att se om vi skulle hitta någon ripa. Vid en myrkant
hojtar Leffe till mig att jag ska komma och se på ett spår. När jag får se det får jag rejäl björnfrossa.
I gräset fanns ett stort avtryck med tydliga spår efter björnens klor. Att det var väldigt färskt gick inte att ta miste på eftersom gräset fortfarande låg nere. I samma veva fick jag en signal på Astron som visade att Boy satt inte allt för långt borta. Jag gick dit och ser att han helt enkelt har satt sig på stället och vägrar gå därifrån förräns jag hämtar honom. Leffe blev het och ville gärna få en skymt av björnen, själv valde jag att ta en annan väg för att slippa
stöta ihop med nalle.


      Stacie-gumman vilar.

Någon fågel fick vi inte fälla den här dagen. Den enda fågel vi fick se var en tjäderhöna som Stacie stötte.
I går var det ett sådant skitväder med hällregn och rejäl blåst, så vi valde att åka hem redan mitt på dagen.