Spontanköp

Förkylningen håller i sig. Det går upp och ned. Ringde VC i dag för att höra om det inte borde vara på sin plats för att ta några prover med tanke på att jag varit krasslig i en och en halv månad. Men nä ”Tycker att du ska avvakta ett tag till”. Jahapp.

Efter jobbet hämtade jag ut mer hostmedicin och passade då på att göra en snabbrunda i några klädaffärer. Fastnade för en skinnjacka som jag bara inte kunde låta bli att köpa. Är riktigt nöjd med spontanköpet:


Skinnjacka från Lindex.

Fick även med mig en blå spets-top samt ett svart linne också i påsen. När man väl har fått upp ångan går det undan. :-)
/Elin

Förkyld igen … grr

Förra veckan verkade förkylningen ha gett med sig. Hostan avtog och det kändes hoppfullt. I går började den om lite smått för att sedan öka i intensitet under natten och i dag har den varit överjävlig igen. Dessutom bränns det i luftvägarna. Okul! Har ringt läkaren så att jag får hostmedicin utskrivet.

I dag var det till, min stora besvikelse, regn på morgonen. Inte kul för Linus som hade friluftsdag med skolan i slalombacken, men regnet drog vidare. Jag har precis kommit hem efter att ha varit ner till stan och hämtat hem honom. Hade sådan tur att poliserna som stod uppradade en bit ned efter vägen bara kollade körkort och nykterhet. Tror jag låg lite över tillåten hastighet när jag närmade mig parkeringen.
Väl i stan åkte jag med sonen för att se om vi skulle hitta några skoterkläder på rean. Det blev ett helt ställ (byxa och jacka). Nu hoppas jag att sonen stannar lite i tillväxten, för fortsätter han i den här takten så blir man bankrutt på kläd- och skokontot.
/Elin

Som ett rotorblad

Efter en natt med enbart snurrande, roterande och regelbundet tittande på väckarklockan känns det så där att en ny dag har grytt. Men tittar man ut så blir man lite bättre till mods. Det ser ut att bli en fin dag.
Att man inte lättar från sängen när man roterar runt likt rotorbladet på en helikopter – är ett under.
/Elin

Stolpe ut – men nöjd ändå

För er som inte är intresserad av hundsnack: scrolla ner och se på bilderna. 😉

Även i helgen har jag varit i husvagnen. Den här gången åkte jag ensam och hade bara med mig Boy eftersom vi skulle starta på söndagens prov. Det blev lite stolpe ut för oss men jag är grymt nöjd ändå med hans andra start i ÖKL. I höstas var det en väldigt egenrådig kille som gärna sökte på snuskigt långa avstånd helt för sig själv. Nu i vår har den trenden brutits och han jobbar i kontakt med mig och på bra avstånd.

I hans första släpp körde han på med en kraftfull och fartfylld aktion i det tunga föret som överhuvudtaget inte bekom honom. Han fick fin kritik från domaren ”En kille med mycket motor i sig. V8 räcker inte till – det är mycket mer än så”. Även peppande kommentarer från deltagarna som också tyckte att han gick som ett skott. I hans andra släpp började han klockrent med stora fina slag i kontakt. Sedan drog han an ner mot en bäckfåra samtidigt som vi skidrade bakom en kulle. Jag var säker på att han skulle dyka upp på andra sidan. Men det gjorde han inte. Jag bad om att få åka och se var han var. Jag fick fem minuter på mig att hitta honom, sen var min tid ute. Väl bakom kullen inser jag att han inte är kvar där. Ser spår som går mot kullarna på andra sidan. (Alldeles för långt bort för att vara godkänt). (Så här med facit i hand inser jag att jag skulle ha skidrat utav bara fan till andra sidan och letat)
Visslar, men ingen hund kommer. Ser däremot att det är folk på andra sidan. Efter 10-12 minuter hörs skall och jag förstår att säkringen har gått för honom. Han kommer då ut på öppna ytan och jag kallar in honom.

Efter att jag hade tackat för mig och åkt ner till campingen får jag höra att det var en jag känner som hade varit på andra sidan.
Hon berättade att hon hade fått se en setter som stod så stramt och stiligt för fågel, men hon såg ingen förare. Hon drog sig sakta därifrån för att inte förstöra situationen och spanar åt hundens håll ett bra tag efteråt. Han står då fortfarande kvar och väntar på att någon ska komma. Jag vet inte om det blev för påfrestande för killen eller om fågeln lättade när han sedan for efter.
Så på ett sätt gjorde han ju helt rätt. Han hittade fågel och stod och väntade tålmodigt på att matte skulle få tummen ur. Det var bara det att det var på tok för långt bort. Lite synd. Det hade ju varit önskvärt att han hade stått just bakom kullen där jag befann mig. :-) Men som sagt var jag är sjukt nöjd med framstegen.

Nu ska här nötas ännu mer och finslipas på det som måste bättras på. Men på banan är vi igen efter mycket om och men.
Kan även tillägga att jag i går lyckades hålla mina annars lite nerviga provnerver under kontroll och var i stället djupt fokuserad och kände ett konstigt avslappnat lugn mellan varven. (Bara det är ju en seger!) Nu är jag taggad till nästa prov och ser fram emot höstens prov när även junior – Scott har åldern inne att starta på prov.


Finkillen!


Ola och Rolf i dagens första unghundssläpp.


Söndagen bjöd på strålande sol mellan varven. Något som känns i ansiktet i dag.


Fikapaus.

/Elin

Vackert väder ger dåligt samvete

Vackert så det knockar en. Det är dagens väder.
Skidtur med hundarna längs ett allt för isigt spår på morgonen. Lite apportträning med mellankillen och korvplockning på gården. Det är allt jag har gjort utomhus idag.

Fint väder ger en nästan alltid dåligt samvete om man inte är ute. Varför?! Jag tror att det finns någon svensson-nerv inom en som tror att den vackra dagen är livets sista vackra dag och därför måste man ”passa på” att vara ute och njuta.

Inne har jag släpat runt på dammsugaren (kan det aldrig kännas kul att städa) och packat lite för helgens fjälltur.

Nu blir det liten powernap efter en allt för kort natts sömn.
/Elin

Sommarsemestern bokad

Någon utlandsresa har jag inte gjort sedan jag var ungdom. Visserligen flänger och far vi kors och tvärs inom landets gränser, främst norrut. Men vi har aldrig varit på någon äkta bad- och solsemester. Men i år, tack vare ett oväntat tillskott i kassan, bär det av till varmare breddgrader. Det känns lite bubblande roligt att ha den här resan att se fram emot till sommaren.


Bild lånad från ving.se.

Eftersom vi inte har för vana att åka på solresor har vi satsat på att få en liten lyxsemester genom att boka lägenhet på ett nybyggt 4+ stjärnigt hotell som blir färdigbyggt nu i år. Ett resort-hotell på Side i Turkiet med spa, 6 pooler, massor med aktiviteter och framför allt satsar de på tonåringar med roliga saker att göra och utrymmen att umgås på.
Ska bli så kul!
/Elin

Minusresultat

Ställde mig på vågen i går och till min glädje går den fortsatt nedåt. Nu har jag gått ner fem kilo sedan innan jul och det känns verkligen bra. Inte för att jag hade någon enorm övervikt, men de där extrakilona som alltid sätter sig på fel ställen – är roligt att bli av med.

Det känns i kroppen att man är i bättre form. Tack vare att jag håller i gång kroppen får jag även muskler som håller upp hållningen vilket gör att jag mår lite bättre värkmässigt. Om jag inte skulle träna överhuvudtaget, utan istället sitta inne och vänta på att hamna six feet under – så skulle jag vara så mycket sämre. Trots god kondition och muskelmassa kämpar jag dagligen mot värken. Vissa dagar är det för jävligt och man vill bara ge upp men man får bita ihop. Jag skulle önska att jag ibland var bättre på att visa smärtan utåt, för väldigt många har ingen förståelse alls. Det som inte syns – det finns inte.
De som känner mig riktigt bra kan se på mig när jag har det riktigt, riktigt dåligt.

När vi ändå är inne på friskvård kan jag nämna att det snart närmar sig 1 års-dagen för när jag tog mitt allra sista bloss från en cigarett. Jag har ju slutat röka för många, många år sedan. Men fortsatt att fjällröka precis som när andra feströker. (Rökte inte hemma). Varje resa till fjällen innebar att jag ”fick lov” för mig själv att röka. Men den sista mars i fjol bestämde jag mig att nu får det vara färdigt med det. Och det har funkat! Suget finns inte alls och jag har klarat mig igenom alla händelser, miljöer och andra saker som är så starkt förknippad med en avkopplande cigarett. Avsaknaden av rökningen har verkligen gett goda resultat. Framför allt är konditionen och flåset något helt annat.

/Elin

9 år sedan

Hojja, så trött jag är. Jag och Linus kom hem från fjällvärlden för drygt en och en halv timme sedan. Det var tungt att köra sista biten. Var tvungen att stanna på en p-ficka för att sträcka på kroppen och få lite uppiggande kalluft. Vi har haft några sköna dagar i husvagnen. Har tränat killarna och det har varit blandat resultat. Torsdagen följde Linus med ut på skidor och då hade vi några fågelarbeten. Fredag var det dåligt väder och fåglarna lyste med sin frånvaro. Det har även varit tungföre med klibb och plussgrader. Boys ”kondomdräkt” gick sönder i dag på morgonen så han körde utan under dagen, vilket resulterade i en snögubbe på fyra ben. I morgon blir det pälsvård för killen.

Innan vi åkte hem i kväll grillade vi hamburgare ute med pappa och Jorunn. Det var mysigt.

Leffe har sålt sin ”gubbskoter” medan vi har varit borta och i kväll har han hämtat en vassare maskin som han har köpt. Att han fyller 40 om mindre än en månad kan ha en viss del i affären. :-)

Hostan har blivit jävligare under de här dagarna i fjällen. Det känns som om man hostat hela nätterna. Tror snart att jag har hostat av revbenen.

I dag är det nio dagar sedan mamma blev en ängel. Nio år sedan den hemska kvällen när Leffe kom hem från fjällen för att berätta vad som hade hänt. Jag minns än i dag känslan av att marken öppnade sig under mig och benen vek sig. Chocken, förträngandet och sedan den grymma insikten att hon var borta för evigt. Åren går så fort. I bland känns det nyligt andra stunder känns det så avlägset. Sorgen ändrar sig genom åren som går. Den finns alltid kvar men den lindras med tiden. Saknaden är stor.

Du är en del, en del av mig
Och jag är en del, en del av dig
Vi ses igen, om dagen gryr
Vi ses igen, om natten flyr
Sonja Alden

Elin

Äntligen vårvinter på allvar


Arkivbild från 2009.

Hallå vårvintern, äntligen är du här på riktigt! Jag älskar verkligen den här tiden på året när vi i norrland får vår femte årstid – vårvintern. Solen gassar, himlen är för det mesta klarblå, termometern visar bara några minusgrader och lediga stunder kan ägnas åt uteliv i skog och fjäll.

Allt är bara bra med oss bortsett från att min förkylning inte vill gå över. Är tätt i näsan, snyter mig i ett och så denna hemska hosta som går i vågor. I går var det bättre, men framåt kvällen brakade det loss ordentligt och det känns som om jag har hostat i ett sedan dess. Jag är snart blå som en blåmes av syrebrist.

Lediga fredagen har ägnats åt lite tvätt och städ samt träning med hundarna. Så nu är de nöjda och jag är nöjd. Har precis satt in en vitlöksspäckad stek i ugnen med rotsaker och annat gott. Nu ska efterrätten ordnas inför kvällens myspys. I helgen blir det en hemmahelg. Jobbar sen i början av nästa vecka därefter väntar ett par lediga dagar och förmodligen bär det av till fjällen tillsammans med sportlovsledige sonen.

Trevlig fredag!