Hojja, så trött jag är. Jag och Linus kom hem från fjällvärlden för drygt en och en halv timme sedan. Det var tungt att köra sista biten. Var tvungen att stanna på en p-ficka för att sträcka på kroppen och få lite uppiggande kalluft. Vi har haft några sköna dagar i husvagnen. Har tränat killarna och det har varit blandat resultat. Torsdagen följde Linus med ut på skidor och då hade vi några fågelarbeten. Fredag var det dåligt väder och fåglarna lyste med sin frånvaro. Det har även varit tungföre med klibb och plussgrader. Boys ”kondomdräkt” gick sönder i dag på morgonen så han körde utan under dagen, vilket resulterade i en snögubbe på fyra ben. I morgon blir det pälsvård för killen.
Innan vi åkte hem i kväll grillade vi hamburgare ute med pappa och Jorunn. Det var mysigt.
Leffe har sålt sin ”gubbskoter” medan vi har varit borta och i kväll har han hämtat en vassare maskin som han har köpt. Att han fyller 40 om mindre än en månad kan ha en viss del i affären. 🙂
Hostan har blivit jävligare under de här dagarna i fjällen. Det känns som om man hostat hela nätterna. Tror snart att jag har hostat av revbenen.
I dag är det nio dagar sedan mamma blev en ängel. Nio år sedan den hemska kvällen när Leffe kom hem från fjällen för att berätta vad som hade hänt. Jag minns än i dag känslan av att marken öppnade sig under mig och benen vek sig. Chocken, förträngandet och sedan den grymma insikten att hon var borta för evigt. Åren går så fort. I bland känns det nyligt andra stunder känns det så avlägset. Sorgen ändrar sig genom åren som går. Den finns alltid kvar men den lindras med tiden. Saknaden är stor.
Du är en del, en del av mig
Och jag är en del, en del av dig
Vi ses igen, om dagen gryr
Vi ses igen, om natten flyr
Sonja Alden
Elin
Jag vet hur det känns…kram