Vårvinterdag

varvinter

 

Vårvinterkänslorna dansar salsa i dag! Vilket väder. Det är sådana här dagar som man fyller på energidepåerna. Mental boost.

I dag har jag haft egentid med finsönerna. Vi har varit i Boden och badat några timmar på Nordpoolen. Mysigt! <3

När vi kom hem bytte jag om och tog en promenad med fyrbentingarna.

I går var jag till läkaren för att börja ta tag i mina mångåriga magproblem. Jag misstänker IBS vilket även läkaren gör. Besöket i sig gav inte mycket. Men jag ska testa en kur i två veckor för att lindra tarmsystemet. Sen ska jag under några veckor utesluta viss mat för att se exakt vad jag inte tål.

Det var även inbokat ett blodprov för att kontrollera kolesterolet. Men då ingen hade informerat mig om att man skulle vara fastande så fick det bokas om till måndag. Då jag har hjärt- och kärlsjukdomar så nära i släkten så är det dags att undersöka att allt är ok för en själv.

Det känns otäckt när man börjar tänka på åldern och att jag om 11 år är lika gammal som mamma när hon dog.

 

Minns inte

Det slog mig häromdagen att jag inte minns hur det känns att vara smärtfri. Jag kommer inte ihåg känslan i kroppen innan olyckan. Känslan av att vara totalt utvilad när man vaknar på morgonen. Känslan av att ha en problemfri nacke. Känns ganska k o n s t i g t..

Åren går. Smärttröskeln höjs. Man anpassar sig. Nöter och formar om. Accepterar delvis och fightas. Gläds när man hittar metoder som lindrar och förbättrar.

Tacksam.

 

Cool prinsessa

saga

”Mamma, jag vill inte ha en sån där fin prinsessa när jag blir stor. Jag vill ha en cool en”.
Det var Arvids kommentar efter att jag hade läst den gamla sagan från när jag var liten med något mossiga värderingar. (Valde bort delar ur den när jag läste, gillar inte undertonen i den). Men Arvids kommentar gladde mig.

Han är en tänkare vår unge man. Det är en härlig tid just nu med många funderingar och fina samtal.

Hemma-helgen lider mot sitt slut. En skön och avkopplande helg. I går morse åkte jag och Arvid till badhuset i Öjebyn. Johan följde med och tog en långpromenad hem med hundarna medan vi var i plurret. I dag har jag varit på gymmet på ett högintensivt träningspass. Skönt! Sen blev det en tur till grannkommunen.

I dag kom det äntligen lite mer snö. Men på tok för lite. Det är deprimerande när barmark börjar visa sig i skogen. I februari!

Att vara eller inte vara

Man kan ju fråga sig om man inte borde lägga ner domänen helt och hållet. Tiden rusar fram och det är oerhört glest mellan blogginläggen.

Men samtidigt så är domänen/bloggen/sajten en del av mig. Jag har varit aktiv på nätet sedan urminnes tider – känns det som. Jag tillhör kategorin blogg-dinosaurier. Vi som var först ut att börja med ”dagbok på nätet” i slutet av 90-talet/början av 00.

Så det är inte så enkelt. Att bara säga upp domänen..

Jag saknar att fota. Men samtidigt har jag liksom tappat gnistan. Vet inte om det är för att man är ”bekväm” och inte ids ta med stora kameran och gluggen. Det är allt för bekvämt att ta fram mobilen. Men man får ju inte samma känsla att ta med mobilen som när man tittar genom en stor kamera. Ska försöka finna fotoglädjen och inspirationen under vårvintern.

—–

Mycket har hänt sedan sist. Höst har blivit till vinter och nu står vårvintern för dörren. En fantastisk tid.

Hösten var magisk på många sätt och vis. Många fina stunder i skog- och fjäll. Jakten har varit prioriterad. Inga tävlingar.

De senaste månaderna har innehållit mycket träning. Jag köpte för första gången i mitt liv ett gymkort och klev utanför min comfort-zone. Och jäklar så kul! Varvar styrketräning med några gruppass. Detta kombinerar jag med pass på längdskidorna. Det har nu blivit som ett gift. Känslan är så skön efter ett pass. Värken är fortfarande efter alla dessa år kännbar varje dag. Vissa perioder är det jättejobbigt. Det finns stunder då man kommer till gränsen att man inte orkar längre. Man får nästan panik och vill krypa ur sin kropp. Men träningen har haft bra påverkan tillsammans med täta besök hos massage och muskulering.

Det blev några rader.