Ny familjemedlem

Vi har just varit och hämtat hem vår nya familjemedlem ”Lilla My” så råttorna som huserar runt huset och på bron kan förhoppningsvis räkna sina dagar i framtiden.
:-)

Två brorsor till henne bor hos Kicki och Uffe i Finnliden.

Det här med att fotas var inte något som hon uppskattade. Bättre bild kommer när hon boat in sig lite mer hos oss.

I övrigt rullar dagarna på här. Jag har åkt på en förkylning och även Linus har varit krasslig. Han var hemma från skolan i går eftersom han hade sådan huvudvärk och ont i halsen. I dag var han bättre. Själv känner jag att rethostan börjar bli allt mer intensiv. Det är så grymt jobbigt att hosta om nätterna. Hoppas det ger med sig snart.
/Elin

Tvångsmässigt hälsande

Jag är med i Nix-registret, men trots det ringer det då och då försäljare av alla de slag. Förr var jag värdelös på att tacka nej, men numera är det mer regel än undantag att jag avböjer alla erbjudanden. Det ringde nyss en kvinna från något pocket-företag. Hon inledde samtalet med att ”hon skulle fatta sig kort”. Men jäklar vad hon envisades och ifrågasatte mitt nej. ”Hur kan du tacka nej till ett så bra erbjudande”, ”Det kostar dig inget”, ”Du gillar ju att läsa böcker”, ”Varför säger du nej”, ”Men kom igen – visst är det ett bra erbjudande”, ”Det är som gjort för dig”. Och så vidare….

Jag blev riktigt arg och blev tvungen att till slut höja rösten. Att hon fick ge sig och avsluta samtalet. Grrr!

Vi har en mus på vår bro som håller på att reta gallfebern på mig. Det är nästan så att man skulle kunna tro att det är ”Tjoffsan” från Nils Karlsson pyssling som härjar där. Jag har gillrat råttfällor, men det enda det leder till är att musen får sig mat. Fällorna slår inte igen och den käkar obehindrat allt från ost, salami till köttbullar. Snart är den nog så fet att fällan borde lösa ut. Skam den som ger sig. Hon/han ska bort!

Det finns en hel del rutiner/ritualer som följer med en från barnsben till vuxenlivet. Jag har en rolig nästan tvångsmässig handling som jag alltid gör när jag åker upp till fjälls. Det är nästan lite sjukligt när jag tänker efter. När jag åkte skolbussen hittade någon på att man skulle hälsa på en viss korsning (Bukt-korsningen) för att det skulle ge en tur och man skulle garantera att man skulle återvända.

Genom åren fortsatte denna ritual och alla elever i bussen hälsade när vi åkte förbi korsningen. Än i dag, i vuxen ålder, kan jag inte åka förbi den förbannade korsningen utan att hälsa. Det sitter i ryggraden.

Tack till er alla som förgyller min födelsedag med hälsningar både via telefon, sms och på facebook.
:-)
/Elin

Semestervecka i fjällen

På hemmaplan igen efter en semestervecka i fjällvärlden. Åkte upp ensam med hundarna i söndags och kom hem i går eftermiddag. Det har varit härliga dagar fyllda med jakt, träning, provarrangemang, mys i husvagn, trevligt umgänge och massvis med skratt. Vädret har varit lite si och så. Mestadels regn men de sista dagarnas goväder satte pricken över i:et.

Jag och Linda har kämpat hårt med jakten. Tyvärr lyckades jag inte få med mig något i säcken. Kan bara skylla på att jag var en dålig skytt och att jag har en ny bössa som jag inte har ”skjutit in” mig på. Nu ska här skjutas lerduvor så att jag lär känna den. Men vi har trots det, haft fantastiska dagar på fjället. Jag har känt mig bortskämd med både mat och hundpassning. Tack alla ni som förgyllt min vecka på ett eller annat sätt! Ingen nämnd och ingen glömd.

Onsdag och torsdag var det prov som SNFK anordnade. Jag var kommissarie och höll i anmälningarna. Det var tyvärr en hel del som strök sig från provet, men vi fick ändå ihop ett parti per dag. Jägarmiddagen höll till i Vuoggatjålme där vi bjöds på suveränt god mat. Det gör vi gärna om!
Boy har jobbat på bra under hela veckan. I fredags hittade han igen en gammal tjädertupp som Uffe kunde fälla. Vilket var kul! Stacie, som just nu är i höglöpen, har jag inte kört så mycket. Men lite har hon fått jobba, men hon kom inte för någon fågel.

/Elin

Finna lugnet

Fånga dagen är ett, ibland, ganska uttjatat uttryck. Men det är precis vad jag ska försöka göra under den kommande veckan. Ikväll ligger jag i soffan och myser med tända ljus efter en intensiv arbetsdag. Har nu semester/ledigt igen. Den här gången blir det 9 dar på raken. Och jag ser verkligen fram emot det.

Jag kommer att åka upp till fjällen med hundarna och vara där under några dagar till veckan. Det kommer att bli jakt, hundträning, mys i husvagn med bokläsning, trevligt umgänge med goda vänner och framför allt ska jag försöka finna det där inre lugnet. Vidga lungorna med frisk, klar luft och ladda batterierna.

På söndag är det den 11 september. 10 år har gått sedan den fruktansvärda terrorattacken mot USA. Precis som många andra minns jag när bilderna på flygplanen, som kraschade i world trade center, kablades ut via media. Jag berördes och tyckte det var fruktansvärt. Men jag har även ett annat minne som  är smått i sammanhanget men fint på sitt lilla sätt. Den 11 september 2001 levde mamma fortfarande. Hon hade kokat älgköttsoppa och fryst ner i plastburk. På locket hade hon skrivit att soppan var kokad under terrordagen 11 september. Den soppan fick jag sedan med mig hem när jag hälsade på. Och än i dag har jag kvar locket.

Åren går i en rasande fart och många gånger skulle man vilja stanna ekorrhjulet för en stund. I veckan har jag påmints om hur skört livet är och hur fort det kan ändras från den ena sekunden till den andra. Man måste lära sig att även njuta av de små stunderna, ta tillvara på möjligheter och ta sig tid att lyssna och prata med varandra.

/Elin

Bil i rullning

Hemma igen efter ännu en helg i fjällen. Fredagens bilresa kryddades med en händelse som tagen ur en film. En händelse som väldigt många tar för givet att det är jag som står bakom. I allafall om man ska tolka alla kommentarer som ramlade in på Facebook. Men den här gången var det inte en ”Elin-grej” utan en ”Leffe-grej”.

Vi svängde in hos några vänner för att dricka kaffe. Leffe parkerade bilen utanför deras hus på uppfarten som är ganska brant. När vi sedan sitter inne och dricker kaffe med ryggen mot fönstret så säger Niklas som sitter mitt emot oss på härligt äkta Kalix-mål: ”Är det eran bil som far där”. Det tog någon sekund innan vi vände oss om och fick se vår vita passat som rullade baklänges mot den branta slänten och skogen. ”Jäklar – hundarna- tänkte jag”, medan Leffe sprang ut. Han hann aldrig fram utan bilen gled ner i skogskanten.

När jag konstaterat att bakrutan inte hade krossats av något träd och att hundarna mådde bra så kunde man inte annat än skratta åt eländet. För det hela var minst sagt komiskt. Olle hjälpte till att dra upp bilen och det visade sig att några saker har lossnat under bilen och att kofångaren bak är trasig samt lite andra saker som baklyktsglas och krokig dragkrok.

Nu får Olle sätta upp en P-skylt på vår lilla parkering. Det är avverkat och klart!
:-)


Linus rusar ut med Olle bakom sig som passar på att ta den här bilden.
Det är en ganska lång bit som bilen har rullat. Foto: Olle D


Bogserhjälp för att dra upp bilen som ”hängde” i bak- och framändan.

I morgon ska bilen in på verkstad för att skadorna ska undersökas och delar ska beställas.

Om man bortser från den ”lilla” incidenten har vi haft en bra helg. Vädret har inte varit toppen hela helgen. Vi har haft en del regn och dis. Någon fågel i säcken blev det inte. I går hamnade vi bakom några jägare som sköt framför oss. Det är aldrig roligt att gå efter någon. Men hundarna jobbade på bra och vi hittade tjäder – men de var inte inom skotthåll.
Lördagskvällen bjöd på god middag hos Linda och sedan mys i husvagn.

I morse gick vi ut vid sju-tiden för att hinna med en liten jaktrunda innan vi skulle hem. Området vi valde var fågeltomt så när som på en singelripa som vi bara hann se bakdelen på när den flög iväg några hundra meter framför oss. Synd, men så kan det vara i bland. Stacie har dessutom börjat löpa, så nu kan vi inte köra henne så hårt. Boy jobbade på bra i dag, men kom som sagt var inte för fågel.

/Elin