Sömnprat

I dag på jobbet pratade vi om bland annat hur stor betydelse sömnen har för en i ens liv. Några sov med öronproppar för att inte bli väckt av antingen djur eller snarkande sängkamrater. Andra sov som stockar utan att vakna. Jag själv skulle önska att jag kunde sova som en stock hela natten. Men det gör jag inte. Jag kan ärligt talat inte minnas när jag senast vaknade och kände mig så där härligt utvilad som man bör vara efter en god natt sömn.

Jag sover oroligt på grund av värken. När morgontimmarna gryr känner jag mig allt för ofta som om jag vore överkörd av ett ånglok. Mosad och värkig. Det är många år sedan jag kände mig riktigt tillfreds när väckarklockan går igång.

I kväll har jag sett på ”SOS-på liv och död” och jag måste säga att jag beundrar verkligen människorna som arbetar med de olika räddningsyrkena. När scener visas från svåra trafikolyckor påminns jag om de känslor som florerade när jag och Kicki var med om den våldsamma bilolyckan för 8 år sedan. Jag kan än i dag minnas den trygghet som ambulanspersonalen och övrig vårdpersonal ingav när jag befann mig i totalt chocktillstånd. Deras lugnande och professionella ord hjälpte mig.