I går var det en månad sedan vi tog farväl av Fly. Tiden går verkligen fort. Och man slås av hur fort man vänjer sig vid att bara ha två hundar kvar.
I början var det oerhört påtagligt, att hon var borta. Hennes platser i huset ekade tomt. alla rutiner kastades om. Häromdagen, när jag skulle iväg till jobbet, skulle jag – som jag alltid gör – ropa på hundarna, för att sätta ut dem i hundgården. Då ropar jag på alla hundar – inklusive Fly. Kom på mig precis när jag ropat hennes namn. Lite otäckt på ett sätt. Men inte så konstigt med tanke på att man har haft samma rutiner i många herrans år.
I dag har det varit en grymt härlig ledig dag som verkligen har känts som en sommardag. Snacka om värme! Synd bara att det började blåsa mitt på dagen samt att det mulnade på. Men det känns som om det finns hopp om en skön sommar i allafall.
I morse höll jag på att svälja kaffet fel. I normala fall brukar jag få tjata och gorma ganska rejält på våran – snart tonåriga – son. Han är inte den lättaste att få upp på morgonen. Jag skulle precis gå upp och börja väcka honom när han chockar mig med att komma ner helt på egen hand. Shit pommes frites! Plötsligt händer det. 🙂 Han hade visst varit vaken sedan 5 och inte kunnat somna om.
I morgon är det jobbdag. Tror jag ska besöka Sun Tan efter jobbet och försöka jämna till den ojämna fjällbrännan. Jag är ingen solariemänniska, men ibland kan det behövas. Just nu är jag väldigt brun i ansiktet men halsen lyser lika vit som på en svan.
