Vilken rolig avslutning det blev på vårsäsongen när vi fick ett andrapris i unghundsklass på Oves första jaktprovsstart. Så kul! Jag hade inga förväntningar i och med att han haft väldigt lite eller nästan ingen träning alls när det gäller att köra parsläpp med andra. Men han fixade det galant. Gick riktigt bra i det bitvis tunga föret. Att det blev ett 2:a pris berodde på att han mattades av i femte eller sjätte släpp (kommer inte ihåg vad Johan sa). Något som inte alls är så konstigt med alla intryck och tungföre. Supernöjd med honom!
—-
I övrigt har det varit en fantastisk vårvinter. Vindelälvsdraget var ett underbart äventyr som jag är så glad för att jag var med på. Vilken grej. Jag hade så roligt under den helgen. Visst, det var jobbigt som tusan och man var helt slut mentalt efteråt. Men wow! Jag är jättenöjd med min och Scotts prestationer under loppet. Vilken krigare jag har! Sista dagen fick vi kämpa i plussgrader, snömodd och regn. Det gick knappt skatea eller staka..
När det gäller hälsan så fick den här säsongen ett snopet slut. För några veckor sedan hände något som fick min kropp att säga stopp med stora bokstäver. Om det var något som gjorde att bägaren rann över eller om det var en snedbelastning det vet inte jag eller vården. Det kan också vara kopplad till min whiplashskada.
Men ett är säkert och det var att jag blev totalt knockad. Jag gick från att ha varit i superform till nästintill redo för rullator på bara någon dag. Jag domnade bort från öronen och ner. Fick muskelkramper. Kunde knappt gå. Att ta en promenad var en sådan kraftansträngning som knappt går att förklara. Det höll i sig i två och en halv vecka. Något som tärde enormt på det mentala. Men samtidigt var det en nyttig lärpenning. Man kan inte topprestera på alla plan samtidigt. Man måste börja lyssna på kroppen och prioritera.
<3