Nya insikter

Det har varit en fantastiskt fin midsommar som vi har firat tillsammans med nära och kära i stugan. Vilken fin första gång på en förhoppningsvis återkommande tradition. Det blev många skratt, mycket god mat – bland annat helgrillad gris och färska räkor från Norge. <3

~~~

Annars rullar dagarna och livet på. Just nu har jag semester. Försöker att ta dagen som den kommer och inte känna stress att den tar slut. Jag har mer ledighet att se fram emot hösten då det blir ledigt för jakt och en resa till Malaga.

Jag inser att jag har lärt mig ganska mycket om mig själv och framför allt min kropp under första halvåret av 2019. Jag har kommit till flera insikter. Visst har jag delvis förstått varför min mage krånglat under årens lopp, svällt upp och värkt mycket när jag ätit vissa saker. IBS sa läkaren när jag för något år sedan sökte för det. En vanlig diagnos som många med magbesvär får. Många gånger kan det faktiskt vara betydligt enklare än så.

Jag går regelbundet till olika terapeuter för att behandla/lindra min värkproblematik. Det finns så många fina och duktiga människor!

För en tid sedan gjorde jag en för mig helt ny behandling. Testade kinesiologi hos en fantastisk terapeut. Visst var jag skeptisk som många inför första besöket. Men jag blev ganska snabbt överbevisad när jag fick se effekterna under muskeltesterna. Där fick jag också svaret att många av mina magbesvär, som påverkar hela kroppen, grundade sig i att jag var intolerant mot vete och mjölk. (Något som jag visste – men inte tagit tag i). Nu försöker jag mer strikt hålla mig borta från gluten och mjölk, något som jag efter några veckor känner ger resultat. Mår så mycket bättre.

I dag var jag tillbaka till terapeuten och glädjande så var jag i betydligt bättre balans kroppsligt jämfört med förra gången. Och det är positivt – då jag ofta är så dålig muskulärt och med mycket värk. Det är en ständig kamp att ta bort värktopparna, att hålla kroppen fri från låsningar och andra besvär.

Och ja. Jag har mått mycket, mycket bättre i hela kroppen efter första behandlingen. Det märks även under träningen. Kroppen fungerar bättre tillsammans med mig – i stället för att jobba mot sig själv!

Jag får ofta höra: Hur kan du träna när du har den skada och värkproblematik som du har? Svaret är enkelt. Om jag inte tränade så skulle jag vara så mycket sämre. Då skulle jag inte ha den livskvalité som jag har nu.

Jag vet också att helheten är viktig. Vad man äter, att man är fysiskt aktiv och får en bra balans på sömnen. Tillsammans ger det en byggstenarna för att må bättre. Sedan i höstas har jag försökt tänka mer på vad jag äter och hur ofta jag äter. På jobbet har jag alltid med mig mellanmål. Då får jag ett jämt flöde av matintag och är inte alls lika hungrig sent på kvällen. Jag håller bra nivå i mina energidepåer. Orkar prestera mer.

På tal om att prestera. Jag är ju en prestationsmänniska som gillar att ha många bollar i luften. Som ofta sätter andra i första hand och som gillar att jobba mot mål. Tycker mig kunna hantera stress bra. Men vet också att det är så lätt att det blir för mycket. För ett år sedan signalerade kroppen tydligt att den så omtalade väggen var nära. Jag tyckte jag hade full kontroll. Men så var det inte. Plötsligt domnade kroppen bort från öronen och ner. Den krampade vid minsta ansträngning. Från att ha varit högpresterande i skidspåret, hemma och på jobbet kunde jag inte ens ta en promenad på några hundra meter. Det var oerhört obehagligt. Rädslan för att jag hade drabbat av någon allvarlig sjukdom var stor.

Undermedvetet förstod jag nästan att detta var ett tecken på utbrändhet. Ville nog inte riktigt erkänna det. Man kan inte prestera på hög nivå på alla plan på en och samma gång. Det måste finnas en balans! Nu tycker jag att jag har blivit bättre på att lyssna på kroppen och hjärnans signaler. Men visst finns det ännu saker som jag måste lära mig bli bättre på.

~~~ 

En annan sak som jag ”tagit tag i” under våren är att söka vård för ett problem som jag lidit av under flera år. Ett problem som är förknippad med lite skam hos många kvinnor. Man skyltar ogärna med det, men väldigt många har det. Nämligen ansträgningsinkontinens. Det vill säga det kan droppa eller läcka kiss när man anstränger sig genom att exempelvis springa, nysa, hosta, hoppa, skratta och så vidare. Det är ganska stressande att alltid behöva tänka på det, att aldrig helt kunna slappna av när man exempelvis ska ut och springa eller träna. Vissa perioder är det bättre, andra är det sämre. Efter ett besök hos specialist i våras så kan det nu komma att bli aktuellt med en tvt-operation i höst. Återstår att se.

En arkivbild från en fin jaktdag i Abisko. Nu börjar man längta efter hösten. <3

Relaterade inlägg