Maj 2003Känner att jag håller på att falla in i ett mönster som jag inte vill falla in i. Nämligen ett "inre stess" mönster. Känns som om jag åter arbetar mot tiden, så som jag gjorde för två-tre år sedan. Ska försöka hinna så mycket som möjligt på kortast möjligast tid. Ska inte stanna upp, måste hinna det, får inte känna efter hur man mår. Fröken duktig i alla lägen, men som till slut springer i väggen. Någon gång riktigt ordentligt.
Jag har fått tillbaka de skumma mardrömmarna som jag hade direkt efter mammas död. De är så obehagliga att jag vissa nätter inte vet om jag törs somna om igen. Man känner sig så liten och rädd. Som när man var liten. Det är otäckt. Vissa nätter vaknar jag kallsvettig och ibland vet jag inte om jag har drömt eller inte.
Det ska bli skönt med en röd dag mitt i veckan. Då ska jag sova ut ordentligt har jag tänkt. Hårt och intensivt. *ler*
I kväll var jag ute och promenerade med Linus i skogen. Det var skönt. Invigde mina nyinköpta gåstavar som jag blev ordinerad av läkaren. Man känner sig lite halvdum då man stakar sig fram utan skidor. :-) Fast dom håller ju på att vara rätt så vanliga nu förtiden. När de första gången kom ut på marknaden så kunde man inte hålla sig för skratt då man såg människor in action med dom.
Snart måste jag göra något åt den här datorn, innan den kraschar helt och hållet. Nu hänger inte tangentbordet med mina knapptryckningar. Det går i slowmotion och tangenterna är tröga. Att jag tappat en massa färger kan antingen bero på skärmen eller grafikkortet. En vacker dag lär den inte starta igen, och då börjar jag nog klättra på väggarna, efter en dag eller två. Man har ju blivit rätt så databeroende. Fast jag sitter inte lika mycket vid datorn nu om vardagarna. Orken finns helt enkelt inte, efter att man har arbetat 8 timmar.
Nu ska fröken nyduschad hoppa i säng med förhoppning om söta drömmar. :-)
Söndag 030525 23:55
Nästan midnatt och jag är fortfarande vaken. Det blir ingen lek att kliva upp svintidigt i morgon. I dag har det varit en bitvis tung dag, eftersom det har varit morsdag. Första morsdagen utan mamma. Det har känts lite vemodigt eller hur jag ska uttrycka det. Då jag har läst i tidningar "fira mamma" osv. Men man måste ju igenom alla dessa faser.
Det blir bara ett par rader i kväll, eftersom jag som sagt var ska upp om ca fem och en halv timme. *stön*
Torsdag 030522 21:40
Skitväder och skitdator. Allt jäklas. *muttrar*. Ikväll blir det en tidig kväll för zombien att nann kudden. Tänkte lyssna på lite lugn musik medans jag skrev ett par rader i dagboken. Men det var tydligen för mycket begärt för den här gamla skorven. Cd skivan snurrar och spelar men inget ljud kommer ur varken hörlurarna eller subwoofern. *blänger på datalådan* Tur för den att jag är så trött, annars hade jag strategiskt placerat ut den mitt på storvägen och väntat tills en timmerbil kom susande.
Vilken skruvad person jag ser på tv just nu. Han stoppar in en lång smal kniv i näsan. Nästan som jag med storspiken. Fast det var ju inte på egen fri vilja.
Jag känner att den inre stressen håller på att öka. En massa måsten och borde göras väller upp dagligen. Rentvätt ligger i en salig röra i en bäddsoffa, oviken och oinlagd i garderoberna. Papper och annat skräp som borde vara i återvinningsgården ligger intryckt i en skrubb. Rabatterna borde få lite ny och fräsch jord inför sommaren. Alla vinterkläder borde tvättas och stoppas undan. Det växer upp efter halsen likt en klätterväxt som bara blir tätare och tätare.
I dag under lunchen tänkte jag ta en snabbpromenad med hundarna. Hann inte mer än en bit från gården förräns det började spöregna. *nice* Det var sannerligen en uppfriskande tur.
Nä, jag är som en sirapsflaska i knoppen. Tror jag ger mig för i kväll och slänger mig i sängen.
Måndag 030519 22:12
Yes, yes och åter yes! *big smile* Efter en lång dag på lasarettet med långa väntetider, så fick jag ett positivt besked. Bentransplantationen har lyckats. No more huggmejsel eller rondell på ett bra tag. Däremot så lär det bli aktuellt med borrmaskin och skruvdragare om ca en månad. Förutsatt att dom hade någon bemanning på sjukhuset.
Fan, så skönt. Ett steg närmare målet. Jag längtar så in i nordens tills jag får se slutresultatet i munnen. Jag har funderat på att belöna mig själv med något, när jag är helt klar med hela proceduren. Kanske en tandblekning eller ett tandsmycke. Har ni några förslag på bra "ge sig själv saker" ?! :-)
I dag har jag suttit och bläddrat fram och tillbaka i en katalog över gravstenar. Det finns ju så mycket att välja bland. Och man vill ju hitta det man tycker är fint och som dekormässigt kan symbolisera mamma. Jag har i allafall ritat en skiss på en sten, med text och dekorer. Det ska bli skönt då vi får upp stenen vid graven. Det känns så tomt och ensligt där nu. Och speciellt nu när det har börjat bli grönt.
Jag känner att jag vill göra något. Men jag vet inte vad. Skulle vilja åka i väg någonstans och bara vara. Släppa loss alla tankar och känslor. Vissa dagar känns det som om jag ska spricka. Fast jag kan inte sätta fingret på vilka känslor som härjar. Det är obeskrivligt och många gånger lite frustrerande. Känns lite som om man flyter i väg på ett öppet och okänt hav. Och när man ligger där ute i det kalla vattnet, så oroar man sig för att man ska tappa land ur sikte eller tappa bort sig själv.
Andra dagar känner jag mig rätt så tom. Tankarna flyter omkring likt en simmig filtallrik. Men trots det så är jag "same old Elin", om än det inte alltid känns så.
Håller jag på att bli tokig eller är det ett normalt beteende?
Ikväll har vi legat i soffan och sett "D-Tox". Det var en rätt så ruggig film. Mycket mystik och action. Så nu sover man riktigt gott. *not*
Linus var så stolt då jag hämtade honom hos dagmamman i dag. Han hade lärt sig att åka skatebord stående nerför en backe. Fick höra att han minsann kunde åka skateboard och att han inte var för liten för den, som jag hade påstått. Jag har sagt att han kommer att bli farlig då han blir äldre. Eftersom han redan ska "jappa" och trixa med cyklar och dylikt. Jag känner igen mig lite grann i hans iver och modighet, från det jag själv var liten. Det mesta skulle testas. :-)
Söndag 030518 22:40
Ikväll har luften helt gått ur mig. Är totalt slut i kropp och själ. Har hållit igång hela helgen. I lördags försökte jag hinna med att göra klart en rad måsten på ToDo listan. Det var saker som att kratta färdigt gården, städa bilen, putsa fönster m.m. I dag har vi varit hela dagen i stallet där Rayonett står och haft stalldag. En dag då alla hästägare hjälps åt med vårstädningen. Vi har sett över staket i beteshagarna, krattat och donat. *bilder från dagen finns i fotodagboken*
Känner mig lite smånervös inför morgondagens prövningar. Då "domen" kommer om huruvida bentransplantation nr 2 har lyckats eller inte. Jag håller tummar och tår för att det har gått vägen. Vill inte göra om det. Känner mig som ett barn, som har magont inför något läskigt. :-) Dom kommer nog att behöva rejäla doningar vid nästa operation är jag rädd för.
Jag har kommit underfunn med att jag inte längre vågar eller vill planera så långt fram i tiden. Det är svårt att förklara, men en inre känsla talar för att jag inte ska sätta upp förväntningar eller planer, eftersom dom till största sannorlikhet inte kommer att uppfyllas. Detta beror nog ganska mycket på att det har varit så turbulent i tillvaron på sista tiden. Man känner en rädsla för att något ska inträffa, något som man inte kan påverka.
Nu planerar jag inte längre än en vecka framåt i tiden. Har till exempel ingen susning om jag har någon semester i sommar eller vad vi ska göra för något. Det är så mycket man skulle vilja göra. Jag har alltid velat åka till kolmården för att se på delfinerna. Det skulle vara roligt. När jag var i tonåren hade jag planer på att bli delfinskötare. Tyckte det såg så härligt ut att få simma med delfiner.
Klockan tickar och sängen lockar. Ni håller väl tummarna i morgon. ;-)
Lördag 030517 23:10
Direktrapport från ett mindre inbördeskrig. Inte vilket krig som helst utan ett där vapnen består av vatten. Jag passerade ett område som jag dagligen passerar flertalet gånger. Men nu var området ockuperat av sambo, som helt utan anledning fattade duschslangen och sprutade kallvatten på mig. Något som jag avskyr, alltså kallvatten. Det rann från håret och kläderna var lätt blöta.
Nu var det banne mig krig.
Det här skulle han få ångra. Så jag fyllde ett glas med kallvatten. Tassade likt Hiawatha fram mot duschdraperiet. Väl medveten om vilka risker som jag tog. Nerverna var på helspänn. Försökte vissla och låtsas som ingenting, och kastade vatten över duschdraperiet. Därefter hojtade jag att det var fred, eftersom jag blev akut pinknödig. *Nöden har ingen lag* Väl sittandes på toan så kommer nästa anfall. I form av hårdare vattentryck och ännu kallare. Satt som en dränkt katt staty på dasset. Frös ända in i märgen. Så jag ilade iväg hit till min lilla "frizon" datorn.
Vem har sagt att det ska va lätt att leva?!?
Nu tror ni säkert att jag antingen är berusad eller att en skruv lossnat. Men det är bara Elin in action. Lite tokerier måste man ju ha i bland. Kan tillägga att skrattmusklerna i maggropen har fått sig en rejäl genomkörare.
Det här är Elin som rapporterar från ett slagfält. Över till studion......
Torsdag 030515 22:17
Sitter och tittar på tv3's Insider som ikväll handlar om hästpratare. Det man får se är flera så kallade "hästpratare" som berättar felaktigheter för hästägare. Dom har utstuderade affärsupplägg. Visst kan det finnas seriösa djurpratare. Men hur ska man kunna veta det?!
I kväll har jag tagit död på ett gäng dammråttor med dammsugaren och skurmoppen. Efter det så har jag legat i soffan och sett på tv.
För ett par dagar sedan höll det på att bli råriven Elin till middag. Jag skulle riva en morot på ett sånt där "knogdödar"- järn. Jag stod och rev i snabb takt, då moroten helt plötsligt flög tvärs genom köket, och i samma veva så fortsatte handen ner på rivjärnet. Så nu har jag ett halvstrimlat finger.
Snart är det morsdag. Första morsdagen utan mamma. Det känns lite konstigt. lika konstigt som det känns att det snart som hon skulle ha fyllt 51 år. Saknaden och tomheten är enorm. Tankarna går till julaftonen. Hur ska det blir då? Första julen utan henne. Att aldrig mer få äta hennes mat, höra hennes tokiga skämt eller spontana skratt känns tungt. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Jag vet att det blir lättare med tiden. Det första året efter att man har förlorat någon, brukar vara det tyngsta. Eftersom det är så mycket som man ska gå igen.
"Det värsta i världen
är att växa så stor
att man lämnar barnet
bakom sig.
Då vandrar man plötsligt
helt allena
utan någon vid handen
och skriker om natten
efter det förlorader -
men man har förlorat
sig själv."
- Elmer Diktonius
På måndag ska jag iväg till Sunderby sjukhus för att röntga munnen. Jag kommer att åka dit med den inställningen att benbiten inte har läkt fast. Bara för att inte bli allt för besviken om bentransplantationen har gått åt fanders. Har det inte gått vägen, så kommer dom troligtvis att ta ben från höften. Kul, att suga på sin egen höft i resten av sitt liv. *s* Fast det är ju inte så stor bit det handlar om. :-)
Tisdag 030513 22:05
Min dator går i slowmotion och verkar ha tappat några procent av sina färger. Antingen håller den på att rasa eller så har den blivit påverkad av strejken som pågår just nu. Jag blev lite förvånad idag, då sopbilen kom körandes. Till min stora glädje så strejkade inte dom. Annars så hade jag fått börja stampa i den gröna containern. *huga*
Jag studsade ur sängen i morse av att väckaren ringde. Trodde jag, för när jag skulle stänga av den förstod jag inte varför den inte lät högre. Det tog mig några minuter att gnugga sömnen ur ögonen samt montera tändstickorna under ögonlocken. På väckarens display stod det 03:15. *Stön*. Det var bara att slänga sig i sängen igen och sova vidare. Jag hade förmodligen drömt att väckaren hade ringt.
I dag har det regnat ute. Det är skönt när nederbörden kommer i form av vatten i stället för snö. Jag har fortfarande en del av gräsmattan okrattad. Ska ta mig i kragen i helgen och göra klart ute. Just nu känner jag att en massa måsten poppar upp hela tiden här hemma. Man skulle kunna tro att det är vårångest. Men jag känner att jag inte orkar rusa runt som en galning, för att röja och fixa. Det får ta sin tid. Nu när man kommer hem så sent på dagarna, så hinner man bara göra mat sen är man hur trött som helst.
I kväll har jag varit ute på gården och tränat hundarna. Fly var som ett yrväder. Hon sprudlade av energi och det smittade av sig, i allafall för ett litet tag. :-)
Söndag 030511 22:08
Återigen så närmar sig en helg sitt slut, och en ny vecka väntar en.
I dag har jag sovit snuskigt länge, försökt uträtta nyttiga husliga sysslor, men orken har helt enkelt inte varit på min sida. Dagens glada överraskning var när pappa kom förbi och drack kaffe. Han har varit hos brodern i Luleå i helgen för att gå på skotermässan. Så på hemvägen körde han förbi hos oss för att dricka kaffe. Det var roligt.
Annars så har jag inte hunnit med så mycket i helgen. Bara ett par procent av allt jag hade tänkt göra har jag gjort. Det har kommit nått annat i vägen hela tiden. Men det kommer ju fler helger.
I kväll blir det få rader. Måste slänga mig i duschen, och försöka sova sen.
Torsdag 030508 21:42
Denna dag började inte ljuvligt. Klockan 05:00 vaknade jag av en otäck odör som inte försvann trots att jag borrade ner ansiktet i kudden. Yrvaken sneglade jag först på klockan och såg att det inte alls var dags att stiga upp, nästa sekund tittar jag ner på golvet och där ligger det hundskit. *Fy fasen* Muttrande klev jag upp ur sängen och jag kan säga att det var inga milda ord som kom ur min mun.
Utanför sovrummet möttes jag av flera små "spillhögar". Vid det här laget så hade kväljkänslorna börjat komma. Innan jag la mig hade jag satt på Fly ett tikskydd, eftersom hon börjar närma sig höglöpen, och den svarta lurviga jycken håller på att vara mer och mer påträngande. *här ska minsann inte bli valpar* Alla små illaluktande högar visade sig komma från Fly. Och Ni kan ju bara föreställa Er hur trevligt det var i tikskyddet. *huga*
Efter att ha skurat och vädrat ut huset, så hoppade jag i kläderna, eftersom klockan hunnit bli så pass mycket. Linus vaknade och när vi nästan skulle åka i väg till dagmamman och jobbet, så kom han på att han skulle äta. Klockan gick fort men mackorna slant inte lika fort ner. När vi normalt sett brukar åka iväg, satt Linus fortfarande i kortkallingar och fikade. *stön*
Något försenade kom vi oss ut till bilen för att få möta ytterligare en tålamodsprövning. Passagerardörren fram gick inte att stänga. Jag slängde igen den och den flög upp. Jag upprepade samma procedur sjuttielva gånger. Började peta och pilla i mekanismen som ska haka fast i den lilla knoppen. Men inget resultat. Tog mobilen och ringde fadern. Ville få något stalltips från en erfaren mekaniker. Men han hade inga direkt goda råd. Medans jag pratar med honom ser jag ett blått spännband. Jag avslutade samtalet och tänkte inte ödsla mer tid på att jäklas med dörren, så jag knöt fast spännbandet i dörren och satt sedan och höll fast eländet hela vägen till dagmamman.
Vissa dagar är så underbara :-)
Tisdag 030506 22:03
Har precis tagit mig en c-vitamin kur. Känns lite lurvigt i halsen. Skulle tro att det är en förkylning som ligger och lurar bakom hörnet. *vill inte*
Jag känner mig som en urvriden skurtrasa i kväll. Det rör sig en hel del på det emotionella planet. Nu har det gått snart två månader sedan mamma dog. Men ändå känns det lite overkligt. För mig är hon fortfarande levande. Fast ändå inte. Det tar tid att anpassa sig, att vänja sig vid att inte ha henne i sitt liv längre. Fast jag tycker själv att jag har hanterat det hela rätt så bra. Men visst får man sig ibland en och annan påminnelse om att hon verkligen är borta.
Jag vet inte hur många gånger som jag har önskat att det skulle vara hon som ringer när telefonen ringer här hemma. Jag har även haft många "tänk om" tankar. Som till exempel "tänk om hon skulle komma hit med pappa och hälsa på", då skulle allt ordna sig, eller "tänk om hon är hemma när jag åker upp till fjälls". Man önskar och man fantiserar, för att i nästa sekund inse att hon är borta för alltid.
Jag är inte längre arbetslös :-) Nope, sedan igår arbetar jag heltid på ett företag. Fast med ungeför likadana arbetsuppgifter. Så man känner sig lite seg nu på kvällarna, eftersom man har blivit "bortskämd" med att arbeta halvtid.
Jag håller på att leka med en ny design till sidan "inget ovanligt ;-)". Förhoppningsvis så får jag den färdig så att det börjar hända lite mer på websidan. Jag har ju hållit på ett tag och velat fram och tillbaka på hur jag vill ha sidan. Och eftersom jag ska göra om den, så har den här sidan förutom dagboken fått hamna lite i skymundan. Men nu ska jag skärpa till mig, det lovar jag.
Jag ska fortsätta klura lite på den nya versionen innan jag kryper ner under täcket.
Söndag 030504 22:06
Idag har det varit en dag fylld av utearbete. Har efter en skön sovmorgon, röjt och krattat ute på gården. Så nu ligger det stora lövhögar runt omkring på gården, som måste tas ihop. Något som alltid tar emot att göra, men som behövs.
Linus har verkligen varit som en "Emil" idag. Han har hittat på det ena hysset efter det andra. I kväll så förstod vi inte varför inte det gick att få igång mottagaren till parabolen. Vi tittade bakom soffan och såg att lapphunden hade gnagat på två ställen. Trodde att det var den enda orsaken, men efter att ha varit ut en sväng bakom väggen, såg vi att Linus hade klippt av sladden med en trädgårdsax. Så nu är vi utan kanaler på tv:n. :-( Linus ångrade sig bittert då det inte gick att se varken Cartoon eller DisneyChannel.
Det blir ett kort inlägg ikväll. Ska hoppa i duschen innan det är läggdags. Har gått lös som en ångvält ikväll i min jakt på Linus cykelhjälm, som är spårlöst försvunnen. Mer om dagens händelser hittar ni i fotodagboken. :-)
Lördag 030503 18:04
Hemma igen efter att ha varit hemma en snabb sväng uppe i fjällen. Åkte upp i onsdags och hem på torsdagen. :-) Mycket händer och fort går det. Jag är numera arbetslös dels på grund av arbetsbrist, men till största del på grund av fackets sjuka regler. Jag har sedan en bra tid tillbaka arbetat halvtid och jag ringde till facket för att höra om jag hade arbetat ihop till en ny period, eftersom jag nästan har slut stämplingsdagar. Jag hade en ny period innestående, men om jag fortsatte arbeta på min fasta halvtidstjänst så skulle jag inte få ut den perioden. Jag blev tillsagd av facket att säga upp mig om jag ville få rätt till stämpling i framtiden. Och facket ska se till arbetarens bästa?!?
Nåväl, jag slapp säga upp mig själv, för jag var redan varslad så mitt varsel som blivit förlängd upprepade gånger, fick träda i kraft i onsdags. Så nu är jag out of work. :-) Men det kan hända att saker och ting ändras inom en snar framtid på den sidan. Återkommer med mer detaljer, då jag vet mer.
I går fick jag en rejäl smäll på näsan av sambon, fast det var inte meningen. Vi satt båda två i soffan och skulle fort upp ur den för att se vad som lät utanför huset. Jag böjer mig fram i full fart samtidigt som han ställer sig upp, och *smack* så smällde han sin armbåge rakt i näsan på mig. Det kändes som om näsan åkte in i pannbenet, ont som f*n.
Nu ska jag bege mig ut och göra ytterligare ett försök till att få gården krattat. *att man ska ha så himla mycket gräsmatta*