Juli 2002Idag är det full aktivitet på tankarna. Hoppas bara att ventilen öppnar sig så att jag får ner dom på print också. Idag har jag och ca
34 000 andra som har Elin som tilltalsnamn namnsdag. Visste ni att Elin kommer ifrån namnet Helena. Så teoretiskt sett så skulle jag ha kunnat heta Helena istället. *tokigt, tokigt*
Jag är rejält avundsjuk på Lenam som har en brevlåda där det ideligen tycks dimpa ner riktiga brev och vykort. Ja, ni minns sådana som man verkligen kan ta på. Vill fler prova på att skicka ett vykort, så som man gjorde förr så ställer min postbox upp som "försökslådda". Maila mig isåfall för adressuppgifter.
Ikväll har jag haft många tankar. Tankar från förr och nu. Glada och sorgliga. Jag har av någon anledning tänkt mycket på min mormor som dog samma år som jag flyttade hemifrån. Nämligen sommaren 1994.
Jag älskade och avgudade min mormor. I mina ögon var hon den starka kvinnan som upplevt så mycket. Som liten bodde hon i väglöst land tillsammans med sina föräldrar och syskon. Hon var en mjuk och fin människa med ett stort hjärta. Hon hade så mycket att dela med sig av till andra.
Jag har tidigare skrivit om min gammelmorfar tillika min mormors far. Ni minns han som tog sin familj med sig över fjället till en fjällstation. Den underbara plats som senare kom att bli mitt barndomshem. Min mormor var som en gudasänd eldsjäl. Hon arbetat dag och natt med fjällstationen.
Under krigstiden tog hon emot flyktningar från Norge. På senare år var hon arktiv som turistvärdinna. Många minns henne som en underbar och varm människa. Under hennes tak har mången sliten vandrare, turist, mångtalet fosterbarn bott. Alla fick de smaka från hennes hemgjorda mat. Min mormor Mimmi kommer för alltid att leva kvar i mångas minnen.
Hon har sitt speciella rum i mitt hjärta. Där finns hon nu och för all framtid. När hon somnade in var det som om marken rämnade. Jag blev förtvivlad. Jag fylldes av sorg, jag fylldes även av dåligt samvete.
Min mormor levde under sin sista år på vårdcentralen i Arjeplog. Eftersom hon under tidigt 80 tal blev halvkroppsförlamad *hela vänstra sidan*.
Jag som på den tiden gick skola i Arjeplog, hälsade då och då på henne. Men när hon dog kände jag en saknad. Jag var skamsen för att jag inte hade hälsat på henne oftare. Jag hade alltid tagit henne som en självklarhet. Sånt som kan vara farligt att förlita sig på. För en dag blir man omruskad och ser att verkligheten inte är densamma.
Hennes begravning var den värsta jag någonsin varit på. Under akten i kyrkan försökte jag slå ifrån mig sanningen. Ville inte ta in i mitt hjärta att hon inte fanns längre. Det höll ända tills själva jordfästningen. Min bror stod bredvid mig och höll min hand. Samtidigt som en syster till mormor sade adjö vid graven. Jag tittar upp på min bror och ser hur tårarna sakta trillade nerför hans kind. DÅ brast det. Knäna vek sig och jag säckade ihop på marken. Tårarna forsade, jag såg inget, hörde inget. Försvann in i sorgen.
En långt tid efter hennes bortgång spelade jag "Sing me a song" av Return. Den hjälpte mig igenom sorgearbetet och påminde om henne. Ett par veckor senare lastade vi alla mina saker och begav oss mot Piteå.
Jag minns hur ensam jag kände mig, hur rädd och liten jag blev när jag satt för mig själv i min nya lägenhet. Minns hur mina föräldrar kramade om mig och lyckönskade mig. Deras små förvarningar om stök och fester. När dom hade åkt spelade jag återigen "mormors låt". Tårarna rann. Skulle det kännas så här?!
Jag var inte ensam så speciellt länge till kan jag ju tillägga. Redan första helgen efter skolstarten var det invigningsfest i min lägenhet. Den första av många, eftersom jag bodde ensam mitt i stan......
Skrivkrampen varade inte så länge, som tur var :-)
Tisdag 020730 21:09
Nu har jag äntligen fått tummen ur det berömda och lagt ut semesterbilder samt lite andra bilder. Se under Uppdaterat. Så nu sitter jag här och dricker lite te samtidigt som jag smågluttar på tv:n. Ska snart ta mej en riktigt varm dusch, sen ska jag krypa ner under täcket och se på tv.
Dag två efter semestern gick betydligt lättare. Nu håller man på att komma igång igen. Tänk att det ska vara så krångligt att ställa tillbaka dygnsrytmen.
Jag gjorde en liten paus i skrivandet och tog mig en dusch istället. Klockan är nu 22:20. Vilken härlig känsla det är efter en het dusch. Man känner sig så mjuk i kroppen. Det är nästan så att jag känner för en liten joggingtur i skogen. Men bara nästan. Tror jag väntar med det till i morgon.
Jag har fått skrivkramp. Hur mycket jag än vill, så kan jag inte få ner mina tankar i ord. Vet inte varför, det bara är så. Jag hoppas att ni står ut med mitt dravel, i väntan på att orden flyter igen. Att tvinga fram orden, gör det hela bara svårare. Det måste få komma av sig själv. Kanske kommer det i morgon, kanske inte. Det måste få ta den tid det tar.
Sov gott!
Måndag 020729 23:47
It's all over. Semestern alltså. Idag har det verkligen känts att det har varit måndag. Jag har varit hur trött som helst. Somnade i soffan vid sex tiden ikväll.
Nu har bilderna från semestern kommit. Ska försöka hinna lägga ut dom inom de närmsta dagarna. Vilken egendomlig känsla jag har i kroppen. Trots ledigheten så törstar den efter vila. Jag har varit uppe i rejält höga varv under semestern, flängt runt på flera olika ställen samt hittat på galna upptåg. Så det kan vara det som slår till nu. :-)
Nu när semestern är över, så är det dags att damma av mailen igen. De har varit enormt övergivna under semestern, och trenden visar på att de fortfarande kommer att vara det. Om inte någon vänlig själ vill skicka ett par rader till mig. *bönar och ber, på mina bara knän* ;-)
Om inte ett mail känns lockande så finns det juh en gästbok....
I går åkte vi upp till fjälls och hämtade hem Linus. Gissa om det var en som var glad när vi kom. Han har haft jätte trevligt. Det märkte man om inte annat i kväll, då han ville åka upp igen. Jag har en enorm träningsvärk i armarna. Vi tog oss an föräldrarnas gräsmatta igår. Det var ingen lek. Den har inte blivit klippt en endaste gång under hela sommaren, eftersom dom har haft fullt upp med campingen.
Inte ens gräsklippartraktorn klarade av gräset, så det var bara att gå omkring med faderns röjsåg. *stön*. Det var inte bara en turist som ställde sig och stirrade med gapande munnar. Det måste ha varit en syn för gudarna, att se en frenetiskt arbetande grönfärgad Elin. Som dessutom var för kort för röjsågen. :-)
Natta nu.
Lördag 020727 23:45
Klockan närmar sig midnatt och jag känner mig rejält sliten. Var på Piteå Dansar och Ler festivalen igår. Det känns i kroppen att en och annan öl slank ner i strupen. Det var roligt.
I morgon åker vi och hämtar Linus. Längtan efter lilltrollet är enorm just nu. Känns som om han har varit borta i en hel evighet. Fastän det bara har gått en vecka.
Tankarna går på halvfart just nu. Fingrarna kämpar krampaktigt med att försöka hitta rätt tangenter. Det blir inte så många rader ikväll. Skriver mer i morgon. Då har jag förhoppningsvis piggnat till.
Onsdag 020724 21:45
Hujedamej, vilken dag det har varit idag. Flera tokiga saker har inträffat idag. Det började redan i morse då jag hastigt och lustigt slängde mig i bilen för en färd ner till stan (Piteå). En del av er kanske kommer ihåg historien om den överkörda klotgrillen.
Jag säger bara:
- I did it again. Men den här gången var det ingen klotgrill, däremot en blomlåda. Det brakade och skrapade under bilen, det tog ett par sekunder innan poletten ramlade ner för att jag skulle fatta vad jag hade gjort. Sambon kom utflygandes på bron och hojtande vad sjutton jag gjorde. Jag var rejält uppeldad och hojtade tillbaka att han för f-n hade parkerat bilen bakom min blomlåda.
Jag samlade ihop blomhögen som låg på backen och pulade ner det i resterna av den en gång så fina blomlådan. Sen bar det av mot stan.
Det var en lång och humoristisk dag. Av humana skäl och för att peka ut någon, så kan jag inte förtälja allt. Men så mycket kan jag säga att den sannerligen var minnesvärd. Samtidigt som den var seg och mindre trevlig.
När jag sedan slängde mig i bilen för att köra hem i kväll. Så gör jag andra "biltabben". När jag så snärtigt skulle slänga in tvåan på blåa faran. Så sitter jag med förvånad min och glor på växelspaksknoppen, som helt oväntat prydde insidan av min hand istället för spaken mellan sätena.
En massa fula ord kom ur min i vanliga fall rätt så snälla mun. Försökte pilla tillbaka eländet. Vilket jag lyckades med samtidigt som jag körde *wow:e, inte illa va. Två saker samtidigt*. Däremot lyckades jag inte pilla in kablarna till överväxeln, så det var rätt höga varv på varvräknaren under hemvägen. Försökte hålla mig lugn, men stressade som ett tok inombords. Vilket sprider sig ganska snabbt neråt gasfoten. :-)
Tisdag 020723 19:45
Idag har jag känt mig enormt rastlös. Den enda egentliga kraftansträngning jag har gjort idag, var när jag badade hunden. Min kropp vill inte riktigt vara med mig idag. Armarna och benen känns som sirap. Tankarna går på halvfart. Har sovit en stund i soffan.
Inte blir man piggare av det tråkiga vädret. Det har regnat hela dagen.
Sicken turing att en go och glad skåning ringde och piggade upp mig med en skånsk vits. :-)
Jag blev inspirerad att ta en kvällstur i skogen med Fly. Trotsa vädergudarna lite grann. Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder, heter det ju. När jag tänker efter så skulle jag vilja göra något heltokigt just nu. Måste bara komma på vad det skulle vara.
Är man ensam
Är man ensam
längtar man att bli två
men är man två
så är man alltid tre:
den tredje är den ensamma
som fortfarande är ensam
Söker jag rosor
finner jag snö
söker jag snö
finner jag rosor
söker jag ingenting
finner jag både
snö och rosor
- Maria Wine
Är man ensam
längtar man att bli två
men är man två
så är man alltid tre:
den tredje är den ensamma
som fortfarande är ensam
Söker jag rosor
finner jag snö
söker jag snö
finner jag rosor
söker jag ingenting
finner jag både
snö och rosor
- Maria Wine
Nu ska jag ta och gå ut på en promenad med Fly. Ha en trevlig kväll!!
Måndag 020722 18:12
Sitter här en stund och filosoferar. Har dammat av en gammal cd med softa ballader på. Försöker varva ner och låta tankarna flöda fritt.
Saknar lilltrollet något så oerhört. Det är så tomt och tyst här. Men jag ska inte sticka under stolen att det är avkopplande att bara rå om sig själv en stund.
Det blev inget mer skrivande igår eftersom jag åkte in till Piteå, och kom inte hem förrän närmare midnatt. Då var jag så trött och sliten så det var bara sängen som gällde.
Tidigare i går pratade jag i telefon med Tubamannen. Det var trevligt. Jag har vid flera tillfällen påtalat att skånska är svårt att förstå. Men det var inga svårigheter alls. :-)
Musiken som strömmar ut ur högtalarna väcker många minnen och känslor till liv. Känslor som fanns då jag var 13-14 år. På den tiden hade man sina ups and downs. Det var inte många i min omgivning som visste hur dåligt jag egentligen mådde vissa perioder, eftersom jag var duktig på att dölja det.
Jag led av ätstörningar, dåligt självförtroende och till viss del av ensamhet. Jag hade många vänner, goda familjeförhållanden och var inte alls speciellt annorlunda. Men trots det så existerade miljoner tankar inom mig. Vem är jag? Hur ska jag vara? osv. Frågor som jag tror de allra flesta har under den tiden.
Den tuffaste perioden var nog ändå när jag började gå ner i vikt. Ansåg att jag inte dög som jag var. Jag var inte alls överviktig snarare en normalstor tonåring. Till en början gick jag ner ett par kilo och blev inspirerad att fortsätta neråt. Började hårdträna, hoppa över måltider och i bland tvingade jag upp maten igen.
Tack vare min vän så tog jag mig ur det hela utan större uppståndelse. Hennes vädjan om att ha en vanlig vän, och ingen benget. Gjorde att jag sakta men säkert kom till insikt med vad jag egentligen höll på med. Då vägde jag närmare 45 kg och var 160 lång.
Det tog mig några år att finna mig själv och uppskatta det jag är. Och det är jag glad för att jag gjort. Det finns så många människor i vår omgivning som lider av dåligt självförtroende. Många som behöver hjälp och stöd.
Fler minnen uppenbarar sig. Tokiga minnen från den tiden då jag och min bästis (M) alltid hittade på nya upptåg. Vi skulle båda konfirmeras. Jag tror vi retade prästen så pass mycket att han började tvivla på om han hade valt rätt yrke.
Vid ett tillfälle var jag och M försenade till en konfirmationsläsning i kyrkan. Jag cyklade med M på pakethållaren, prästen stod ursinning i kyrkdörren och ropade på oss. Då flög fan i mig och jag ropade till prästen att han skulle akta sig. Sen så cyklade jag allt vad jag hade rakt in i kyrkan. M höll på att ramla av när vi for över den stora tröskeln. Prästen blev illröd och sprang in efter oss. Det var sannerligen inte uppskattat.
Kvällen innan en annan konf. läsning var vi och festade ganska rejält. Fick skjuts hem med en bil. Jag var ganska rund under fötterna då jag klev ur bilen. Då inträffar en som nu förtiden definieras som en "Elin grej". Jag slänger igen bildörren och klämmer fast tummen mellan dörren och karmen.
Jag upptäcker det i samma stund som bilföraren lägger in ettan och börjar köra iväg. Jag satt fast och började dras med bilen. Jag kunde inte göra något annat än att springa bredvid och knacka febrilt på rutan. Alla som var i bilens närhet fick sig ett gott skratt. Själv fick jag mig en rejäl tumme. Dagen efter i kyrkan så var den dubbelt så stor, och det värkte utav bara den.
Ja, man har sannerligen gjort mycket tokigt under sin uppväxt. Man har gått igenom många perioder. Många känslostormar har kommit och passerat. Nu i vuxen ålder anser jag att, man nog till största delen har påverkats positivt av det. Det är det som händer en som formar en.
Nä, nu ska jag slänga mig i soffan och göra som jag blir uppmanad till i gästboken. Nämligen slappa!!
Söndag 020721 12:29
Blev akut trött på att springa omkring som en yrhöna och städa huset. Det är så mycket trevligare att sitta framför datorn. Fast egentligen borde jag inte göra det, eftersom det är så fint väder ute idag. Funderade ett tag på att hoppa i solstolen iförd bikini. Men slog bort tanken ganska snabbt. Det kryper i skinnet på mig, kan inte koppla av.
I går skjutsade vi upp Linus till mormor och morfar. En enorm tystnad har sänkt sig över huset. Ingen liten "Emil" springer omkring och hittar på hyss. *Saknar* Men det är samtidigt skönt. Att få rå om sig själv ett tag.
Skriver mer senare. Benen vibrerar av arbetslust..*stön*
Lördag 020720 00:04
Det börjar bli en ovana att skriva precis när dagen övergår till nästkommande dag. :-) Den ovanan bryts nog ganska snart när semestern tar slut. Det blir inget långt inlägg ikväll. Är alldeles för trött. Sängen har en enorm dragningskraft just nu.
I morgon (eller rättare sagt idag) bär det av en sväng upp till fjälls. Ska lämna Linus hos mormor och morfar. Han ska vara där i en vecka. Känns skönt och avkopplande men även lite ensamt. Det blir så himla tyst här i huset när han inte är hemma.
Sov gott!!
Torsdag 020718 00:35
Klockan har passerat midnatt. Ute porlar regnet. Lyssnar på lite lugna ballader. Känner att jag egentligen borde sova och riktigt vila upp mig nu när jag har ledigt. Men jag kan inte få tummen ur det berömda och göra det. Istället ger jag mig själv minimalt lite med sömn i förhoppning om att hinna med mer. Det blir inte roligt den dagen då jag ska ställa om mig till arbetstider. *huga*
Magen lever ett eget liv ikväll. Det bränns och svider om vartannat. Kan nog bero på det jag har stoppat i mig under dagen. En härlig mix av hemodlade jordgubbar, kryddstarka revbenspjäll, varma mackor (med grillkrydda), en halv vattenmelon, kaffe, massa pepparkakor med mera. *Too much* Där rök beach 2004. :-)
Ikväll slet jag med mig Linus, hunden och den påbörjade Pelzer boken ut i bilen. Det åskade och blixtrade utav bara den. Vart toknojig och ville inte stanna kvar inne i huset. Blev sittande en bra stund i bilen efter att åskan hade upphört, eftersom jag fastnade i boken. Linus satt och lekte med Fly i baksätet utan några större invändningar.
Idag har vi varit och köpt en ny duschblandare. Efter en lång och trogen tjänst sa den gamla upp sig för gott i går kväll. Den har kärvat titt som tätt men vi har alltid lyckats få till den på ett eller annat sätt. I går fick jag som är ett riktigt värmemonster i duschen, stå i iskallt kallkällvatten. *Brr* Sambon försökte laga den, och då blev det bara knallhett vatten.
Jag fick assistera som blandare när han skulle duscha. Skulle hålla den förb* slangen under kranen i tvättstället. Jag lovar att jag blev minst sagt lika mycket duschad som sambon. Det stod stora kaskader av vatten runt i hela badrummet. Jag spottade och fräste, sambon huttrade och frös på grund av vattenbrist. Men trots kaoset blev han i allafall ren. :-)
Nä, nu skriker magen. Måste dyka in i skafferiet efter en samarin.
Tisdag 020716 21:01
Nu tror jag banne mig att jag håller på att drabbas av semesterstress. Hela förra veckan kunde jag verkligen koppla av och njuta av ledigheten och omgivningen.
Men nu kliar fingrarna, ångesten smyger sig sakta fram, benen vibrerar, tankarna florerar. Jag måste hinna dittan och dattan, ska bara göra det och det innan jag kan göra det andra osv. *phu* Måste nog be någon sätta ett buntband på mig snart och sen ta fram den stora gummiklubban.
Jag hittar på något varje minut som måste göras, och det ska göras just NU. Istället för att bara vara och koppla av. Är man knäpp eller är man inte?!? Någon som har tillgång till en sån där "krama sig själv tröja"??
Idag slog det mig att avloppet i duschen inte har rengjorts på ett par veckor. So what! Men lik förbenat stör det mig. Nä, jag tror jag måste pipa iväg på ytterligare en turné, så det blir någon ordning på mig. :-)
Jag har en bunt med böcker som bara väntar på att bli lästa. Jag har fått tag på fortsättningen av "Pojken som kallades Det" av David Pelzer. Har precis börjat läsa den. Det är en upprivande bok. Man blir både arg och ledsen då man läser den. Men jag kan ändå inte låta bli.
Idag har jag roat mig med att sätta på och stänga av datorn. Åskan har lekt kurragömma hela dagen. Men nu verkar det som om den har stuckit iväg för gott (hoppas jag)!
Åh, vad jag känner mig sugen på att svänga mina lurviga. Det är en evighet sen jag var och dansade. Jag tycker det är jätteroligt att dansa. Man kanske skulle bege sig ut till älgarna här i skogen och ta en sväng om. *funderar*
Vad väntar jag på.. *grabbar bergsprängaren och knatar ut i skogen*
Vi hörs!!
Måndag 020715 23:35
Back home again. Det är himlarns skönt att ha semester. Hästen är på bete och Elin lika så...:-) Jag har varit bortrest en hel vecka. Vilket inte hör till vanligheten. Och inte är det färdig flängt ännu. Jag ska iväg på ett par utflykter till. Men vad jag ska göra då får ni läsa om senare.
Jag kom som sagt var hem igår efter en trevlig semestervecka. En vecka fylld av händelser. I måndags fyllde Linus 4 år (tiden går fort). Det firades med ett riktigt tårtkalas hemma hos mormor och morfar.
Det var enormt rogivande att få komma hem igen och åter se de välbekanta fjällen. Att få strosa efter mina gamla stigar i skogen som jag så många gånger har gått efter var helande för själen. En kväll tog jag Linus med mig för att meta. Det var ett evigt studsande mellan stenarna i jakten på djupare vatten. Jag sa vid flera tillfällen åt Linus att vara försiktig så att han inte skulle drutta i vattnet. I nästa ögonblick gör jag en riktig "Elin grej", jag halkar och trillar dit själv. Halva jag var blöt och Linus kunde inte hålla sig för skratt. Det var inte bara en kommentar.
Vi var hos mina föräldrar ett par dagar sen åkte vi över till norge. Där bodde vi hos min kusin och hennes familj utanför Bodö.
Vi hann med en hel del under norgevistelsen. Vi besökte flygplansmuseét som ligger i Bodö. En enorm utställning av flygplan och massor av historik från krigstiden. Vi var även till Saltstraumen, som är världens starkaste malström. Där fick vi ett flertal fina sejar. På kvällarna slank en och annan go öl ner i strupen utan större problem.
Kameran har gått varm och så fort jag får bilderna framkallade lägger jag ut dom här.
Det tar på att vara ute och flänga. Känner mig trött fast ändå pigg och redo att ta nya tag här hemma. Fast jag tror jag väntar med det tills semestern är slut. Har juh två veckor till att ta vara på.
Söndag 020707 16:26
Lördag 020706 00:09
Datorn lever igen. Vilken lättnad. Problemet löste sig efter ett inköp av ett nätagg. Så nu går den som aldrig förr. Hann inte riktigt få någon abstinens.
Solen har visat sig idag, det är knappt man tror det är sant. Men man ska ändå inte ta ut segern i förskott. För om jag känner regeringen där ovan rätt, så lär det bli regn i morgon igen.
Ikväll har jag blivit attackerad av små svidare. Det kliar ta mej tusan överallt. Snacka om ettriga små varelser. Det är nästan så att man längtar till vintern. Men bara nästan.
// en som är nöjd och uppåt....
Fredag 020704 07:35
Livet är hårt. I allafall just nu. Min trogne vän datorn har somnat in. Det var i går som tragedin var ett faktum. Skulle starta upp datorn som vanligt men den var stendöd. Frustrerad skruvade jag isär burken med förhoppning om att någon eländes kabel hade gått sönder. Men det visades sig ganska snart att det var datorns nätagg som var trasigt.
Därför skriver jag detta inlägg online från lånad datorn. Måste jaga efter ett nytt nätagg i dag så jag får liv i min egen dator. Det känns som om man helt bortkopplad från omvärlden när man inte har tillgång till nätet. Jag som är så databeroende kan ju bara inte leva utan dator under semestern. Eller kan jag?!?!
Vädermässigt är det ingen förändring. Jag är så less på det. Men man kan ju inget göra än acceptera läget.
Nä, nu ska jag ta och göra något nyttigt. I väntan på att jag får igång datorn, kan ni ju skriva ett par rader i gästboken. Det skulle pigga upp en smådeprimerad Elin.....;-)
"Sommaren är kort, det mesta regnar bort" -Tomas Ledin
Onsdag 020703 22:37
Snart semester...*längtar*
Jag lovar att ta med kameran på mina utflykter under semestern. Måste ju föreviga intrycken. Som det ser ut just nu, så lär det bli mest regn på bilderna... :-)
Jag känner mig så tom helt plötsligt. Tankarna och inspirationen tycks ha tagit slut för tillfället. Kan det vara så att det spolades iväg med regnet, när jag öppnade fönstret här för en stund sen. Ingen som vet. Antagligen flyter det iväg i den lilla fåran av regnvatten som går från huset och ut till diket.
Har ni hört sommarens varningar om huggormar. Det sägs att det är ett riktigt ormår i år. Man påstår även att de största och "finaste" ormarna finns här i Norrbotten. *Huga* Jag som har en sån ormfobi. Sedan denna nyhet nådde mig så hoppar, studsar, fräser, morrar och ropar jag, varje gång jag går ut i skogen eller i höggräset. Ju mer jag trissar upp mig själv att det finns någon stackars orm, desto mer nojjig blir jag.
Nä, det blir inte längre i kväll. Jag slänger mig i sängen och hoppas att tankarna återkommer till i morgon.
Måndag 020701 20:07
Regnet håller i sig. Hoppas att någon ovan där kan behärska sig om en vecka för då börjar min semester. :-) Det ska bli skönt med lite ledigt. Har faktiskt tänkt hinna med lite utflykter under de veckor som jag har ledigt. Känns roligt.
Ikväll tänker jag skriva om en gammal bortgången släktning till mig. En man som har betytt väldigt mycket för mig trots att jag aldrig ens har träffat honom. Nämligen min "gammelmorfar" det vill säga min mammas morfar.
Den mannen var en fjällmänniska ut i fingerspetsarna. Om jag inte minns helt fel så dog han vid 98 års ålder. Han levde under hela sin livstid i Arjeplogs fjällen. För någon vecka sedan hittade jag en gammal videofilm som spelades in någon gång under 70 talet. Den visar en intervju med min "gammelmorfar".
En film som jag sett ett flertal gånger förr, men det var först nu i vuxen ålder som jag tog åt mig av det han säger. Jag satt tillsammans med Linus i soffan och lyssnade på vad han sa. Ögonen fylldes till hälften av tårar. Inte ledsna tårar, utan tårar fyllda av stolthet och värme.
Att försöka greppa och förstå allt som denne man har gått igenom och upplevt under sin livstid är svårt. Hans vardag präglades redan från barndomen av hårt arbete men under kärleksfulla omständigheter. Han levde tillsammans med sin familj under relativt fattiga förhållanden. Men trots det så kände han aldrig att han var fattig. Visst hade dom sällan några köpta saker. Men trots det fanns det ingen saknad efter materiella ting. Mat fanns det gott om och kläderna tillverkades hemma.
Kvinnan som intervjuar gammelmorfar frågar hur han orkade arbeta så mycket. Han svarade henne med ett leende på läpparna:
- vad gör det om man måste arbeta och svettas lite, när man är frisk. Dessutom så sover man ju så mycket bättre om man vet att man har gjort något nyttigt.
Han älskade sina fjäll, det var där han hörde hemma. Han sa ofta att det glittrar om en stad de första dagarna, men att det sedan var samma sak varje dag. Hemma i fjällen så kunde han gå ut och det var alltid något nytt varje dag i naturen.
Gammelmorfar flyttade tillsammans med sin familj till en fjällstation som låg på andra sidan dalgången. (Den plats som jag själv kom att växa upp på flera år senare). Innan han flyttade tog han sin häst och körde över fjället till denna underbara plats. Det första han byggde var ett stall till hästen. Han var väldigt mån om djuren. När allt var iordningställt hämtade han hela sin familj.
Han tyckte att samhället utvecklades i en allt för snabb takt när det gällde moderniteter och bekvämligheter. Han säger på filmen att det var bättre sämja förr när alla var fattiga, än vad det var nu. Om någon hade problem förr så hjälpte dom varandra, men nu krävde alla pengar för att hjälpa till. Detta stämmer ju även i 2000 talets samhälle. Det är nästan så att tjänster och gentjänster håller på att försvinna.
Han hade så mycket att berätta om och så många sunda värderingar min gammelmorfar. Det hade varit en ära för mig att få träffa honom och lyssna på hans varma stämma. Han levde på fjällstation tills han somnade in. Han fick ta sitt sista andetag där han kände trygghet, där han hörde hemma. Nämligen i fjällvärlden………