Januari 2002Hade jag gåvan att kunna se in i framtiden så hade jag sannerligen inte klivit ur sängen i morse. Vilken dag det har varit. Stressig morgon, Linus låser ut mig, jag råkar banka sönder en ruta, håller därefter på att bli påkörd av en långtradare, hos tandläkaren fick jag först sitta och vänta 20 min längre pga ett akutfall sen lider man när man väl hamnar i stolen.
Små saker tycks uppträda hela tiden.
Jag kunde inte göra annat än skratta när jag för knappt en timme sen fastnade i lilla stalldörren. Jo jo så kan det gå. Hade precis rengjort krubban och tagit bort vattnet då jag skulle kasta ut vatten genom lilla dörren. På dörren har jag en metallgrunka modell större. Jag grabbar tag i denna metallgrej med mina blöta fingrar, och i samma ögonblick fryser fyra fingrar fast i grejen. Så där blev jag stående och kunde inte komma loss. Var nära på att även frysa fast munnen när jag försökte "andas" loss fingrarna. Efter många om och men lossnade jag. En himlarns tur att man var ensam. Nu ska jag om allt går vägen försöka ta mig till sängen utan att förorsaka ytterligare olyckor och sen sova.
Hade det inte varit så pass sent så hade jag knallat ut på gården och bara lagt mig ner i snön. Det är en härlig kväll. Himmeln är alldeles klar och mörkblå, björkarnas grenar är täckta av snö som gnistrar i månskenet och det är alldeles vindstilla och endast 10 grader kallt. Perfekt miljö för avkoppling...
Godnatt
Tisdag 020129 23:13
Vem beslutade att ett dygn ska bestå av 24 timmar?! Det är på tok för få timmar. Man hinner ju ingenting. Arbetet med designen av nya sidan har hamnat i skymundan för allt hushållsarbete och annat som ska göras. När man väl får tid över för sig själv så ska man sova enligt klockan. Det är ingen ordning.
I morgon är det dags för ytterligare en sväng till tandläkaren. "Huga tjickalurvas" (anm. eget uttryck) Sitter redan och håller hårt i börsen. Kan inte förstå varför det ska vara så kostsamt att få sina tänder lagade. Jag som de sista åren har struntat i mina hål har allt fått mig en lärpenning. Det är sannerligen inte billigare att låta bli att gå dit. Men det är skönt att man snart har totalrenoverat munnen. Sen återstår det att ta itu med synen. Är i behov av "synförstärkare". Vid 13 års ålder fick jag glasögon som jag knappt har använt. Trots det är bågarna sneda och vinda. Kan bero på att jag var lite grinig på dom vid den åldern. Med åren så har synen allt mer försämrats så det är bäst att man tar sig i kragen och provar ut några linser, innan det har gått så långt att endast flaskbottnar hjälper.
Natti natt........
Tisdag 020128 22:13
Vill börja med att hedra minnet av Astrid Lindgren. En underbar människa som har berikat så många människors liv med sina underbara böcker och berättelser. Även om hon nu har somnat in så kommer hon ändå att leva vidare i flera generationer. Jag växte upp med Astrids sagor och nu läser jag samma sagor för Linus.
Det verkar som om min otur har börjat ge med sig nu. Har inte hänt något mer sen sist. *peppar, peppar* Det syns tydligt på Linus vem han är släkt med. I går kom han springande i 190 från köket och in i vardagsrummet. Han springer rakt in i väggen med huvudet före, det resulterade i att han blev alldeles röd i pannan. Man kan ju fråga sig hur det blir när han blir äldre?!
Det blir ett kort inlägg idag. Tänkte gå och lägga mig i tid ikväll. Känner mig trött och slut i huvudet. Ha det bra!
Torsdag 020124 23:05
Klantigheten håller i sig. När jag skulle mocka i kväll så springer jag med skottkärran under ett "avspänningssnöre" av plast, inget ovanligt eftersom jag gör samma procedur varje dag. Förutom ikväll då jag får snöret rakt in i ena ögat. *Aoooch* Det sved utav bara den. Imorgon har man väl med min otur ett rött öga.
Man ser vissa släktdrag i Linus. I morse slickade han fast tungan på det överfrusna billiket och alla har väl gjort det någon gång. Det är inte skönt. När jag var liten var jag ju som vanligt tvungen att vara snäppet värre så jag lindade tungan runt dörrhandtaget på ytterdörren. Tungan fastnar och vad gör jag?! Jo, jag ringer på ringklockan och i samma ögonblick som mamsen trycker ner handtaget så kändes det som om halva tungan lämnade munnen. Jag kan ju intyga att jag gjorde inte om det.
Ämnesbyte....
Man ryste när man hörde på nyheterna i morse om den stackars 94 åriga kvinnan. Många frågor snurrar runt i huvudet. Hur är människor egentligen funtade? Hur kan man bete sig så mot en stackars gammal kvinna? Hur många äldre får genomlida liknande, och som aldrig någon får veta något om? Jag hoppas att denna fruktansvärda upptäckt får socialstyrelsen att börja agera och allra helst göra en rikstäckande undersökning på våra övriga serviceboeenden. Slå nävarna i bordet, syna personalen i sömmarna. Personalledningarna bör även dom se om sina rutiner och öppna ögonen lite mera!
Nä nu är det natta....
Dagens citat: "Jag måste ju trycka flera gånger för att det ska gå för han" Dessa små och tolkningsfria citat kommer från en mycket god vän........
Onsdag 020123 22:53
Jag tror jag har hamnat i en otur och klantighetsperiod igen. Det senaste dagarna har inte varit de allra bästa. I går när jag gjorde stallet smällde jag knäet i vattendunken. Smärtan som uppstod var hemsk. Höll inte på att kunna andas. Senare på kvällen slår jag i skallen eller rättare sagt tinningen i ena skåpluckan som jag precis hade öppnat.
Min bil som är av märket volvo har under en tid småjäklats med mig på det ena och det andra viset. Idag la startmotorn av helt. Skulle hem från jobbet och får inte igång bilen. Hade hört att man kunde "kortsluta" startmotorn för att på så vis tvinga bilen till att starta. Jaha då testar jag det tänkte jag.
Sagt och gjort. Bylsar på mig kläderna och utrustar mig med en skruvmejsel samt en ficklampa, öppnar huven, vrider om tändnigen allt klart för kortslutning. Men var fanken sitter startmotorn?!? Med hjälp av instruktioner via mobiltelefonen så hittade jag startmotorn och dess kablar. Med vibrerande fingrar av rädsla började jag pilla med skruvmejseln på polerna. Jissus vad det sprakade, rykte och small. Halva byn kikade på mig för att se vad sjutton jag höll på med. Trots ihärdiga försök med mejseln så startade den inte.
Har varit och dragit igång den ikväll så nu står bilen på gården. Nu sitter jag här i norrbottens inland utan tillgång till bil..:-(
Tack och lov att man har en god vän som ställer upp och agerar taxi.
När jag skulle sätta mig ner framför datorn nu för en stund sen så slår jag huvudet i hyllan ovanför datorn, nästa sekund slinter jag med skeden ur filtallriken och dräller fil på halva skärmen. Antar att det är bara att dra något gammalt över huvudet. Äsch jag gör det på en gång.....Godnatt
Dagens citat (tolkas fritt): "Om jag trycker in den här nere så kommer den ut här uppe"
Tisdag 020122 23:10
Kylan håller på att förfrysa min ryggmärg. Jag är så less att jag tror jag kreverar snart.
Tittade på klassfesten ikväll på trean. Började fundera på vad mina klasskompisar från högstadiet skulle säga om mig ifall vi var där. För själv har jag ärligt talat inte den blekaste aning. Jag var som två personer. Utåt sett kunde jag nog uppfattas som den glada spralliga och lite halvkaxiga tjejen från fjället. Men ofta malde en oro och en enorm osäkerhet inom mig. Jag utgick ifrån att många i min omgivning både i klassen och skolan inte gillade mig helt enkelt. Ibland inbillade jag mig att jag bara dög därför att jag var en populär tjejs bästis.
Under många år dolde jag min hatiska inställning till min egen kropp. Nästan ingen visste att jag paniktränade hemma, hoppade över måltider samt i vissa fall spydde upp maten. Trodde att jag skulle bli mer självsäker ifall jag blev smal som en sticka. Jag var inte överviktig. Vikten låg normalt sett runt 50 kg. Men bilden av en själv förstorades i spegeln.
Ibland när man skulle gå förbi personer som man då tyckte var populära så började osäkerheten smyga sig på en. Under första åren på högstadiet skrev jag många dagböcker. Ibland hade jag djupa och tunga tankar kring mig själv. När jag läser någon av dagböckerna idag så får jag en stor klump i magen. Vissa texter berör en fortfarande. Jag vill tacka min underbara vän som alltid fanns vid min sida under dom åren, tack för att du peppade och motiverade mig.
Efter 9:an gick jag min egen väg. Det var tufft i början. Minns första skoldagen på gymnasiet. Samling i den stora salen med flera hundra personer runt omkring en. Jag kände inte en enda människa och började då känna den molande osäkerheten i magen. På något sätt så släppte den och jag började inse att jag faktiskt inte alls var en så hemsk människa. Jag var faktiskt en person som människor ville umgås med.
Nu med några års perspektiv på högstadietiden så inser jag att det var mina tankar och inte omgivningens åsikter som malde i huvudet på mig. Jag var nog inte den som ingen ville vara med. Tvärtom. För några år sedan var jag i ett ärende i min gamla hemkommun och stöter då på en kille från min gamla klass. Klämkäck och framåt var han. Och framhäver att det var skit att alla snygga tjejer flyttade från kommunen. Jag skrattade och trodde han menade mina tjejklasskompisar. Men han påpekade att det även gällde mig. Då förstod jag att jag hade haft för hårda tankar om mig själv och min omgivning. Jag tror att det jag kände och tänkte under den tiden är vanliga tankar hos många tonåringar.
Man måste våga lite på sin personlighet. Vara sig själv och stå för den man är. Idag känner jag inte alls den osäkerhet som jag kände då.
Oj nu rusar tiden iväg. Måste sova! Godnatt....
Måndag 020121 23:18
Klockan är mycket och jag ska snart krypa ner i sängen. Har varit ute och gjort stallet samt dragit fram det eländiga sopkärlet till vägen. Jag har i sanningens namn lite problem med soperna. Antingen glömmer jag bort kärlen eller så drar jag fram fel kärl när jag väl kommer ihåg dom. Att man aldrig lär sig. Förra veckan tänkte jag att nu ska jag minsann vara så himlarns exemplarisk. Så jag tittade på sopschemat och tyckte mig se att det skulle vara brännbart så jag drog till och med fram kärlet kvällen innan hämtning. Och vad möts jag av för syn när jag kommer hem? Jo, ett överfullt sopkärl som inte var tömt. Sur och arg på sopgubbarna knatade jag in och kikade återigen på schemat och upptäcker att jag hade tittat på fel vecka.......
Jag fastnade i treans niofilm ikväll. När det var som mest spännande i en scen då mördaren smög (som vanligt) innan han skulle slå till, smäller det till i husväggen i samma veva. Med ett dån som kan liknas med ljudet från en "fetstor" slägga. Jag höll näst intill på att göra i brallorna. Ramlade av bara rädslan baklänges i soffan och kände hur det isade till efter ryggraden. *Hurvens* Livlig fantasi?!? Vem jag?!!!!
Jag fick en komisk men samtidigt läskig historia skickad till mig idag. Den var ganska grotesk. Dessutom sägs den vara sann. Vet inte om jag törs publicera den här, med risk att få på skallen. *Funderar* Jag väntar en stund, till imorgon tror jag. Måste sova på saken.........
Fredag 020118 18:56
Del 2
Tänkte städa lite på min dator och slänga lite skrot, och hittar då min första version av sidan. Det är nästan så att man blir nostalgisk. Läste igenom ett par sidor av dagboken. Vissa perioder verkade nästan bara innehålla tokigheter och klantigheter.
Man skulle inte kunna tro att Sigge the cat verkligen är en katt. Han ska föreställa en slug och snabb stallkatt, men själv föredrar han att kallas innekatt alá katten Gustav. I kväll var han dock ute på sin lilla kvällsrunda och hamnade av en slump(?) inne i stallet. När Rayonett upptäcker katten och ska lukta på honom så ger han ifrån sig ett jamande med en betungande rädsla i ljudet. Det var ingen stake alls i honom. Istället för att visa sin manliga kattsida så blir han rädd och försöker gömma sig för hästen.
Sista tanke...var finns det en intensivutbildning för blivande stallkatter?! *ler*
Ytterligare en tanke.....hur smart är man som uppdaterar dagboken via ftp:n och glömmer sedan bort det för att därefter köra över sidan från hemmadatorn.......En dags anteckningar är nämligen puts väck...Så kan det gå!
Del 1
Ett par dagar sen uppdatering här i dagboken. Har känt mig så tråkig och idélös. Kung bore där uppe är allt bra konstig. Vi har haft plusgrader och väldigt lite snö på sistonde. Men idag har han allt sett till så att det har vräkt ner. Jag har som smått börjat spåna på ett nytt utseende till sidan. Det tar sig sakta men säkert. Kan inte riktigt bestämma mig hur jag vill ha det, men den kommer nog att bli annorlunda än den här.
Ni som har missat R2:s dagboksportal bör surfa dit och titta. En kanonbra idé och den kommer precis som namnet antyder, att göra succe.
Det blir ett kort inlägg ikväll. Ska kika på tv en stund. Samla tankarna och vila en stund. Ha det bra!
Tisdag 020115 07:50
Idag är det ett år sedan jag slutade röka. Tiden går fort. Nu känns det som om man aldrig har rökt. Lustigt egentligen. Först är man så beroende att man tror man går under om man inte har en ciggarett i handen. Nu är det som bortglömt.
När jag lämnade Linus nu på morgonen hos dagmamman upptäcker hon att han har klippt sig själv i luggen. Och själv har jag inte ens märkt det. Hittade dock tre hårtussar på golvet i köket i morse, men trodde att det var från trollet som han brukar utöva sina frisörtalanger på. Så tokigt det kan bli. Som tur var så växer det ut, om än det tar ett tag. Minns själv hur fixerad man var med saxen när man var liten. Vid ett tillfälle klipte jag av mina långa och tjocka ögonfransar. Det var inta allt för uppskattat där hemma. :-) Även luggen har fått sig ett och annat hack genom åren. Jag var extremt brutal mot mina dockor. Hade knappt en docka som jag inte hade slitit skallen av, och om huvudet mot förmodan satt kvar så var det rakat. *Hård och brutal*
Lyssnade på Mona Sahlin nu på morgonen och på hennes uttalande om att vara kvar i partiet. Hur många chanser ska människan få? Själv är jag inte så himlarns berörd av hennes toblerone, bilskatt eller kronofogdeskulder. Men trovärdigheten för både partiet och henne riskerar att försvinna för svenska folket. Varför ska egentligen svenska folket visa så stor sympati vid hennes tabbar. När regeringsfolk med största sannolikhet inte håller vanliga svensson med skulder odyl. om ryggen. Men folkskillnader har vi alltid haft och kommer med största sannolikhet att fortsätta ha.
Nä nu ska jag göra lite nytta. Ha det bra!
Söndag 020113 14:49
Idag är det varmt, soligt och halkigt. Vilket har sina nackdelar när man har häst. Men man får allt leva med att man inte har någon makt över vädergudarna. Det är allt bra konstigt väder för att vara Januari och framför allt med tanke på var man bor. Nu känns det som om det vore lika bra att det blev sommar på en gång. För som det ser ut idag så kan man inte direkt utöva någon vinteraktivitet som tex. åka skidor, köra skoter eller liknande.
Helgen har varit helt okej. Har inte gjort något speciellt. Bara varit hemma och donat i huset. Tråkigt men behövligt. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva eller berätta om. Känner mig seg och halvtom i huvudet. Linus sitter och kikar på nickelodeon bredvid mig. Vilka otroligt fula gubbar dom har nuförtiden i vissa tecknade filmer. Var har alla söta oskyldiga figurer tagit vägen?
Det blir ett kort inlägg idag. Känner att det finns en viss risk för att jag tråkar ut er om jag fortsätter.....Om min tankegång kommer igång mot kvällsidan så plitar jag ner några fler rader..:-)
Lite senare
Nu sitter jag här med några blåmärken extra. Har precis kommit in efter en fajt med en stor rundbal (hö) på ett par hundra kilo. Skulle upp på släpvagnen och stångas med balen. Grenslar med benet upp på släpet och i nästa ögonblick spretar det ben och armar överallt. Det var snorhalt och jissus vad jag slog mig. *AJ* Min rygg, armarna och benen värker. Nästa sekund när sambon med sin fulsöta traktor skulle knuffa in den i hagen, så fick han rundbalen i rullning och lilla jag skred till räddning. När balen var på väg rakt in i ena grindstolpen på hagen. Hur smart är det på en skala mellan 1-10 att försöka stoppa en koloss på flera hundra kilo. Det gick som tur var bra..
Godnatt!!
Torsdag 020110 22:33
Snacka om skridskobana på gården. Den är nästan 5800 kvadratmeter stor. Det är blankis överallt. Man tar ett steg framåt och tre steg bakåt. Sen stapplar man med en stil som kan liknas med en "jag har gjort ner"- stil, i nedförsbacke och medvind tar man sig långt bara genom att stå stilla.
Den allra värsta isen var bakom stallet. Fick återuppliva en gammal barndomsdröm när jag tog mig en svängom med skottkärran som var fullastad med hästskit. Hade fullt upp med att inte gå omkull. Nåväl, vad är en bal på slottet....Om än jag inte hade glittriga trikåer utan istället skoterskor, stalljacka och mössa neddragen för öronen så var det ändå småroligt...Ibland måste man få vara lite halvtokig.
Igår hade jag en datafri kväll. Tro det eller ej. Slängde mig i soffan och såg på en riktig romantiker "Sweet November". Om än inte slutet var det bästa så var filmen helt klart godkänd. Det slutade med att det trillade ett antal tårar nedför kinden och man kände sympati för karln. Ja, jag vet..det är inte på riktigt. Men det är ganska fascinerande när man fastnar i en film så pass mycket att man får vissa känslor. Sorg, glädje, fundersamhet, förväntan osv...
Nä nu ska man ta och studsa i säng. Hoppas att inte taket lättar i natt. Med tanke på hur mycket det blåser ute just nu....*Småorolig* Godnatt....
Tisdag 020108 22:58
Ikväll käkar jag skorpor och dricker oboy. För nu är jag trotsig. Var som bekant hos tandläkaren idag med Linus. Han lagade ett hål och på mig lagade dom två stora hemska hål. *Ryser* Berättade om min halvlösa spända etsbro och tandläkaren rykte och slet i den. Vid varje ryck så kände jag hur den knakade till lite och en bekant känsla kom. Kändes precis som när man håller på att tappa den.
Men inte det. Tanden sitter kvar, tandläkaren tyckte att det var onödigt att ta lös den när den ändå satt fast. Så jag skulle höra av mig när den lossnat. Dom behöver inte oroa sig, för jag lär nog höra av mig...
Trotsig som man ibland kan vara så tänkte jag att nu ska jag banne mig tugga som aldrig förr med framtanden. Så därför sitter jag nu och försöker äta som normalt igen. Trots spänningar, ömt tandkött och värkande tänder.
Jag var så stor på mig när dom skulle laga mina hål. Här behövs ingen bedövning inte. Jo just det, efter ett par ilande varv med borren så hojtade jag. Ge mig två sprutor på en gång. Mike Tyson släng dig i väggen. Ut från tandläkaren kom en sned, svullen, sluddrande Elin med sonen i släptåg. Hela vägen hemåt försöker Linus förstå mina sluddrande ord. *Huga*
Ikväll har jag ätit och sedan farit runt som ett tok. Mest åt ena hållet och har enligt min egen mening inte fått så mycket uträttat. Ge mig en kompass någon så att jag hittar till tvätten, mina ostrukna samt oupphängda gardiner och de andra ogjorda sakerna. *Stön* Det är en ständigt återkommande kamp mot tiden. Om jag gör det så hinner jag det sen och då har jag tid över för det andra. Ungefär så kan tankarna gå..
Sniff,,,*nosar*, känner en svag doft av en stark odör. *Luktar på Sigge* åh fy fan. Katten stinker kattpiss. Var fanken har han nu varit?! Måste slänga han i duschen. Adios...... En sista tanke: Kastrering........
Måndag 020107 22:45
Här sitter jag och äter madarin på burk. Ja ni läste rätt. Kvinnan äter konserverad mandarin istället för färska goa julmandariner. Grabbade denna burk eftersom jag återigen har vissa svårigheter med min tand igen. Nej jag har inte tappat den (än!), har däremot spänningar i hela frampartiet. Hur sjutton lät det där då!? Det känns som om någon har virat en metallställning runt mina framtänder och drar ihop dom med en vingmutter. Så fort jag rör på munnen, pratar, äter, ja minsta lilla så spänner det till i etsbron och jag väntar bara på att höra det ljuvliga "Crack" som brukar uppstå när den lossnar...
Men man får vara glad så länge man har tanden kvar. För det är sannerligen inte det roligaste att strosa omkring med en framtand borta. Speciellt om man har svårt att hålla sig för skratt. Men å andra sidan så är det inte roligt att gå omkring och vara orolig att tappa den fejkade tand man har. Kluven, vem då jag?!? Ska till tandläkaren i morgon med Linus och så har jag själv en tid för lagning av en tand. Så då får dom allt kika på framtanden också.
Idag har det regnat här uppe i norr. Man kan inte tro att det är Januari. Halkigt, slaskigt, blött och inte alls trevligt. Jag vill ha sommar NU!. Tror jag ska gå ut och göra en lite "sommardans" utanför husknuten. Höftskynke och fjäderskrud krävs för bästa effekt. Kanske framkallar man sommaren kanske inte. Om inte annat så får sig trafiken ett gott skratt. (Bor alldeles bredvid en vältrafikerad väg).
Godnatt!
Söndag 020106 23:46
Det är sent, jag är trött och John Blund väntar......:-)
Lördag 020105 00:27
Så var det åter helg igen. Jag skriver Lördag för enligt klockan så är det ju Lördag redan, om än jag inte har kommit i säng ännu. Sitter här med ögon små som en råttas ögon. Är trött och har efter många timmars huvudvärk äntligen börjat få igång hjärnan igen. Okej, nästan helt. Den går på halvfart nu.
Jag hade en tankegång tidigare ikväll ang. svordomar. Linus är i en ordentlig svordomsperiod. Han snappar upp allt och övar flitigt på att säga alla dessa svordomar. Ju mer man påpekar att man inte ska svära desto mer gör han. Det typiska tvärsemot beteendet framträder. Han har inte ännu börjat snappa upp "slagord" som florerar i stor mängd i vårat samhälle. Jag tänker på ord som "fulfan", "din fete jävel", "slyna", "dumjävel" osv. Men när den dagen kommer undrar jag hur det kommer att bli när man börjar propagera för att motverka att dessa ord kommer ur hans mun.
Vad är värst? Att det kommer en och annan svordom som jävlar och fy fan eller hårda slagord som direkt kan definieras som kränkande för personer?! Jag som är en vanlig "Svensson" med så stor kristen tro som att det finns säkert "någon" som skapade oss, anser ju helt klart att slagord är värre. Att utsätta eller själv utsättas för hårda ord i personlig form är inte roligt. Och jag vill att Linus ska förstå innebörden i dom orden när han blir äldre.
I går när jag satt och bläddrade i en annonstidning slog det mig att man inte alls behöver varken plastkirugi eller potenshöjande medel med biverkningar. Nopp, det fanns ju allt i den tidningen. Effektfulla piller som redan andra dagen skulle förstora dina bröst och som dina vänner sedan skulle beundra. Eller varför inte köpa en månadsranson av dunder sexmedlet "pep & trim". Kanske vill man få sina vänner att tro att man har skaffat peruk? Då ska man använda ett dundermedel som redan efter tre veckor har gjort så att håret har växt flera cm. Bli smal genom att inte göra något genom att dricka dunderte eller använda små elektriska plattor på kroppen. Listan kan bli hur lång som helst.
Nä nu kallar sängen! Godnatt......
Torsdag 020103 19:41
Telefonköer hur roliga är dom på en skala mellan 1-10?! Idag satt jag med ett av Sveriges ledande telefonbolag i telefonkö. Tänkte först prova på deras service online, men efter lång väntan gav jag upp och med stor tillförlitan kastade jag mig över telefonen. Första minuterna upplevde jag som trevlig och lugn med harmonisk julmusik, trevlig röst som artigt talade om vad man skulle göra. Efter 10 minuter svarar en tjej. Aha du har det problemet vänta så kopplar jag dig till rätt support.
Tamtamtam väntar och åter hörs en vänlig kvinna som talar om att man ska ta fram papper, sätta sig framför datorn och vänta. Väntetiden uppgavs att vara till över 15 min. Avkopplad är man och lyssnar på samma musik som fortfarande är fin. Med jämna mellanrum tackar en kvinnoröst mig för att jag väntar. Artig och glad i hågen svarar man varsågod det är så lite så....Tick tack klockan går, en halvtimme, 45 minuter tålamodet tryter, öronen värker av den förbannande julmusiken, man har tappat all tro på att det ska svara någon annan än den där "tack så mycket"-kvinnan.
Men då efter 1 timme och 3 minuters väntan svara supporten äntligen. Vad händer jo, karln svarar att det är en annan avdelning som jag ska prata med. Frågar artigt om jag vill bli kopplad. *Stön*, klämde fram ett ynkligt och uppgivet ja. Åter ett antal minuter och till slut svarade rätt karl. Och tro det eller ej men problemet löste sig.
Det är inte bara en gång som man väntar en evighet och när man till slut får svar har man antingen glömt bort ärendet eller så är man så förbannad så man kan knappt föra en vanlig konversation.
Nu ska jag ta och kasta mig i soffan och se på Eddie Murphy som Dr dolittle.
Ha det bra!
Onsdag 020102 23:12
Phu, efter en massa hitan och ditan plus en massa måsten så sitter jag nu en liten stund framför datorn innan det är dags att lägga sig. har vart ute med hästen, bråkat en stund vid läggning med Linus, diskat, och tycker att klockan har gått på tok för fort ikväll.
Tidigare ikväll skrev jag det här:
För ovanlighetens skull sitter jag inte vid skärmen och skriver det här, sitter istället vid matbordet och filosoferar. Linus sitter och äter och ur min radio hörs "Angel" med Shaggy. Känner för att skriva av mig lite grann. Ibland kan man känna den där molande aningens pirrande känslan i maggropen. Kan ibland vara ett tecken på behov av att få uttrycka sina känslor eller få använda sin kreativitet. Det är inte så att jag har djupa och nedstämda känslor just nu, däremot känner jag mig lugn och harmonisk. Magen är mätt, sonen är för tillfället på goarhumör, musiken är ljuv och i kaminen sprakar elden. Vad mer kan jag begära en onsdagskväll?
Mycket skulle nog en del svara. Men jag är nöjd med det jag har nu. Man ska ju ta tillvara på de små stunder som livet ger en, för det är oftast de som kommer att betyda mest för en när man blickar tillbaka på sitt liv.
"Euro-feber" lyder rubrikerna i massmedia idag. Tolv länder i Europa har över en natt bytt till gemensam valuta. Över 300 miljoner europeér började använda den nya valutan under nyårshelgen. Jag tycker det är kanonbra att endast ha en gällande valuta. De underlättar för bla turisterna och inte att förglömma alla näringsidkare.
Det kommer inte som en överraskning att Sverige gör som kärringen och går emot strömmen. Återigen får man bevis på att karaktäriska ord i regeringen är motstånd, medhåll, oense och tvetydighet. Vilket resulterar i att vi ännu inte är med i EMU och därigenom inte heller byter valuta.
Trots att den svenska kronan fortsätter att tappa sitt värde. Hörde på nyheterna i morse att det tidigaste till hösten kan komma att bli aktuellt med en folkomröstning om huruvida vi ska gå med i EMU eller inte.
Så det är bara att göra som vanligt och vänta på agerande som man oftast får göra när det handlar om byråkrati.
Nä nu är det natta!
Adios amigos....
Tisdag 020101 22:37
Nu ska man lära sig att skriva 02 istället för 01. Man hinner just lära sig ett årtal så ska man börja med ett nytt. Inte lätt alla gånger. Men som med allting annat så lär man sig ju :-)
Gårdagen firade vi i lugn och ro här hemma med god mat och lite alkoholhaltiga drycker. Mina föräldrar var här så det var avkopplande och trevligt. Linus var överlycklig över alla raketer. Maten var inte fy skam heller, det blev älgkött och potatisgratäng.
Nu väntar ett helt nytt år med många spännande händelser hoppas jag. Man vet inte vad som väntar en runt hörnet. Det är det som är spännande men samtidigt skrämmande.
Ikväll har jag varit ute och promenerat med hund och häst i 20 minusgrader. Hujeda mig det kändes i kinderna. Men det var ändå härligt, månen lyste upp marken och det knarrade så där härligt under fötterna och från hovarna på hästen.
Tack alla ni som svarade på mitt förmulär ang. uppfattning om mig som person. Blev riktigt rörd och glad när jag läste dom.
Vänner är sannerligen en viktig krydda i ens liv. Det vore allt tomt och ensligt om man skulle sitta och flumma för sig själv. Gemenskap är också ett bra ord för vänskap. Det finns så många underbara människor runt om i landet och världen för den saken med. Vad skulle jag göra utan er alla som jag har lärt känna genom nätet, IRL och även er alla som jag inte känner så väl. Goa och glada människor förgyller ens vardag.
Det finns en annan glad människa som dagligen får stå ut med min ibland flummiga humor och det är min käre arbetskollega och vän. Det går inte en dag utan att det inträffar en eller annan tokighet och det är det som är glädje.
En bamsekram till er alla!!
Godnatt......